http://slipzknut.blogg.se/

Helt dränerad på energi. 

Hård vecka avrundades med ett hårt helkroppspass. 

Och dumma mig i vanlig ordning valde att provköra kommande kostupplägg. 

Alltså sänkningen, den sista på planeringen. 

Kan ju utan tvekan erkänna att det var nog den sämsta dagen att göra det på. 

Men men, det bästa sättet att lära sig eller att ta reda på saker är att göra dom när de är som svårast. 

Sagt och gjort, jag klarade mig fram till jobbet. 

Helt mördad och trött. 

Då lyser hela kafferummet upp då där ligger en stackars munk. 

Tillsammans med alla andra kakor mm som jag inte bryr mig ett dugg om. 

Min rast nalkades 2 h senare.

Min hjärna var så gott som mindfuckad. 

Frågan löd: Äta den och inget annat ur den där snuskiga samlingen.

Eller bara precis ge Fan i det?

När rasten kom så var munken borta. 

Precis som all karaktär. 

Ja, jag gick loss i min trötta utmattade hunger. 

Jag piggnade till och dagen gick lättare. 

Men nu vet jag hur det känns och vad som händer. 

Vad jag får förvänta mig och vad jag måste motstå. 

Många frågor gällande min arbetssituation idag på jobbet. 

Samma svar har givits till alla och samma svar ifrån alla har jag fått åter. 

Slutklämmen har faktiskt blivit ett positivt energiskt svar, så man är på banan igen. 

Du är grym som säger något, vad det än är. 

När man får hur en annans syn eller infallsvinkel så förstår man att man gör något ovanligt. 

Något utöver det vanliga! 

Precis då vet jag att jag gör precis det jag ska göra. 

Så jag satte mig ner och titta igenom det hela. Sen så började jag skriva Post-it lappar och sätta ut.

Skriva kalender mm.

Kör en överblick hur jag ska lägga upp allting. 

Visst, man tittar på det hela och tänker efter en stund. 

(Herregud! Vad har jag gett mig in på??)

Jag har ju dessutom hamnat på schema rad som bartender på Harrys nu. 

Så nu jobbar jag även alla helger.

Eftersom det dessutom är i slutet av månaden så kollar jag upp månaden som varit och jämnför med mitt horoskop.(Boken som jag köpte vid nyår)

Minst sagt skrämmande slående rätt. 

Det som jag först skrattade åt när jag läste den vid nyår, har ju faktiskt blivit sanning. 

Du kanske inte tror på det där, helt ok. 

Du gör vad du vill osv. 

Men nu kom den stora släggan. 

Maj månad kommer inte vara en vidare bra månad. 

Det kommer inte direkt hända något, det är snarare mig det hänger på.

Verkar det som.? 

Ett tråkigt beslut kanske måste fattas för att gynna något större. 

Men jag är inte där ännu så det är inget jag lägger energi på nu. 

I det stora hela Daniel!

Du ska inte gå eller sitta å wajna över ditten och datten. 

Du hoppade på tåget, så bara kör på nu som planerat. 

För egentligen, vad skulle du annars ha gjort?

Samtidigt som där finns absolut ingenting att ta upp eller berätta om. 

För precis så är det. 

Där händer så mycket bakom kulisserna men The show must go on. 

På scenen är där det ena skådespeleriet efter det andra. 

Publiken jublar eller buar. 

Eller så gör dom ingenting. 

Kanske upplever en spänning, nervositet eller en förväntan?

Min helg som var föll som ett korthus. 

Jag tog en paus ifrån det hela inrutade livet gällande allt för en helg. 

Och Jag ska ärligt säga att jag vantrivdes! 

Visst, absolut!

Där var några "high lights".

Men den där inre friden var kaputt.

Mycket tack vare att jag hade väl egentligen plan som skulle vara givande, så som en helg ska vara. 

Men så släppte man lite på tyglarna och voila! 

Precis alla planer gick åt skogen. 

Så otroligt frustrerande!

Träffade på många människor, och det är alltid på gott och ont. 

En storslagen artist har lämnat oss. 

Avicii!

Har velat se dokumentären så länge och nu blev det av. 

Så otroligt tung!

Ännu en gång blir man påmind om skådespeleriet och kulisserna.

Man tänker tillbaka på sin egna tid när vi var igång. 

Jag förstår honom så väl. 

Och Jag/vi var ändå inte ens i närheten av något av det där. 

Han levererade hit efter hit. 

Han var storslagen, större än vad vi själva ens visste!

Han är värd det bästa!

~Vila i frid~

Trots att korthuset rasade så har helgen bjudit på många nya insikter. 

Gällande korthuset. 

Det står upp igen. 

Lika stadigt som förr. 

Pressat till bristningsgränsen. 😂 

Eller att få henne att respektera min sömn. 

I den mån det går så att säga. 

Tålamod är en dygd och den lilla donnan kräver mycket.

Så man har blivit bättre på just den biten, tack vare henne. 

När jag kommer hem på kvällen efter jobbet så slår det mig, jag går alltså och pratar med katten som om det vore min partner eller mitt "barn".

Frågar hur hennes dag har varit, vad har hon hittat på. 

Berättar hur min dag var på jobbet och hur man mår och känner sig. 

Typ :

-Tjena Days än! Hur har du det ikväll? Rätt så bra har du det ja.!? 

-Bra!

-Vad har du hittat på idag Chillat å så ja! ?

Chillat!

-Jaha! Och inget hyss eller skit har du hittat på heller förstår jag Nej?

-Du får se!

-Ja själv så är man helt slut, det vart mycket på jobbet idag ska du veta.

-Mata mig!!

-Lite mumsmums sen så kan vi väl chilla lite ja!? 

-Nej! 

Hon har alltså fått en röst, och ett sätt som hon pratar på.

Hon svarar liksom kort och lite halv nonchalant. Vilket får mig att svara på mina egna frågor samtidigt som jag ställer dom. 

Och Jag har fått mig en sambo. 

Hon är helt otrolig den lilla sötnosen. 

Så en sketen Torsdag i April!

Jag är ledig. 

Sitter här på Tillgrens däck och skriver blogg. 

Sen så blir det en tur till biblioteket och en sväng till kycklingmarknaden då frysen är slut. 

Dagen kommer att  gå i lugnets tecken.

Ibland så räcker inte tiden riktigt till. 

Har kommit igång med musiken igen, passar perfekt nu när jag faktiskt verkligen behövde ny musik till träningen. 

Man har sina spellistor på Spotify och några artister på Soundcloud. 

Man har även sig själv och sina egna gamla mixar. 

Men att träna 4-5 ggr i veckan i ca 1,5-2h. 

Det går en del musik i veckan då kan man säga och man tröttnar tillslut. 

Jag behöver gnistan som tänder mig innan passet, gnistorna som får mig att vilja lite mer, lite hårdare och lite längre. 

Jag behöver musik som får mig att korsa gränser. 

Sagt och gjort, 3 nya mixar sådär direkt efter man vaknat innan träningspasset. 

Asså, en mix per tillfälle.... 

Jag har dessutom bara sådär startat ett nytt Instagramkonto. 

Det kan väl kanske ställas frågor gällande detta och spekulationerna kan hagla. 

Båda sakerna rör mig lika lite i ryggen. 

Där är mindre bilder Överlag på Instagram. 

Det är mycket "insta-storys" nu. 

Jag har själv känt att jag har haft svårt att få någon vidare "inspiration" eller lust att vilja ta bilder. 

Jag gillar att ta bilder, men har haft svårt för mitt vanliga slipzknut konto.

Då det är väldigt förankrat med ett liv som det känns jag har passerat. 

Dock inget jag vill glömma!

Men jag är påväg mot något nytt och jag vill ta bilder på precis vad som helst. 

I svart och vitt. 

För vi sätter alltid våra egna färger på våra egna speciella ögonblick. 

Så det är verkligen kul att ta bilder igen.

Leka hur jag vill med kameran utan något riktigt syfte.

Många saker på gång och många bollar 🤹‍♂️ luften. 

Känner lite mig "Calm Under Pressure". 

Utan problem faktiskt, kan vara för att jag gör saker som jag tycker om och som ger mig något tillbaka. 

Jag leker lite med mina tändstickor. 

Bara några veckor kvar, sen så börjar allvaret!

INSTAGRAM : Slipzknuts 

Gick av Kvantum i fredags kl 20.00

Sen har jag nog lyckats göra det bästa och det mesta utav varje timme därefter. 

Sovit lite + extra små härliga powernaps.

Varit ute i det fina vädret, träffat människor till höger och vänster. 

Varit på bio som visade sig att vara den film som får dig att äta minst med snask under filmens lopp genom tiderna. 

Rena bantarfilmen faktiskt. 

Kört Matlådor, fixat hem ny musik som är redo att förbrukas till nya träningsmixar passande det nya Träningsschemat som är gjort. 

Jobbat som bartender i Lördagsnatt,varit i Kristianstad och på biltema samt shoppat lite. 

Sist men inte minst, varit ute och sprungit mitt första riktiga löparpass för detta året. 

Fick jag med allt nu? 

Oavsett vad, kort sagt. 

En riktigt bra helg fylld av vårtecken. 

Våren för mig är alltid lika välkommen, för den har alltid med sig den där nya färska energin som får en att elda på lite extra. 

😉 

Så har jag såklart stött på några, inte motgångar. Snarare några  kurvor. 

Några indirekt skarpa medans en och en annan är lite mer utdragen.  

Såklart räknade jag inte med en enda lång raksträcka där inte ens ett älgahuvud skulle dyka upp i min framfart.. 

Men!

Det tvingar mig till att reflektera om lite över det hela. 

Tiden. Ekonomin. Motivationen. 

Energin. 

-Hur mycket kan jag göra och hur länge kan jag göra det?

Går det att ens genomföra? 

För och nackdelar vägs upp. 

När den biten är klar så väger jag in risker mm.

Hur stora får och kan dom vara?

Riskerna. 

Och vad är det värt i slutänden? 

I min värld, allt just nu. 

Shit!

Detta är så stort att det faktiskt skrämmer mig en smula. 

Jag vill verkligen inte misslyckas eller fucka upp det här. 

Men mest av allt vill jag få uppleva det, detta året. 

Nästa år och alla som kommer därefter tills glöden kanske lugnar sig?

Dom säger att man ska våga hälften, så är hälften redan vunnit.!?

Så om jag satsar allt, kan jag då få hela kakan?

Eller finns risken att jag bränner ner hela huset till perfekt grillkol?

Håll dig till planen! 

För den känns rätt, den verkar leda mot något som faktiskt är större än det jag faktiskt är ute efter. Egentligen! ( Skogen bakom alla träd? ) 

Där i slutet kanske man uppnår en inre "peace of fucking mind".? 

För detta är en bit av mig som jag drömt om.

En bit som faktiskt är och känns som jag. 

Som jag hindrat mig själv ifrån. 

Med hjälp av andra. 

Så därför är detta min resa, min resa och ingen annans. 

Vilda drömmar och kantiga pusselbitar. 

Men jävlar vad det makes me feel alive! 

Går av jobbet på Torsdagen och lever loppan på kvällen bara för att du vaknar fri som en fågel på Fredagen?

Well, good for you!

Jag är inte en av dom. 

Något direkt påskfirande har jag inte varit med om de senaste åren. 

Det var något vi brukade göra med familjen och släkten i Lillehem. 

Grilla korv, räfsa löv, käka påskmat och gud vet vad. 

Sen blev man till åren och uppskattade andra saker mer, så som tex supa hjärnan i molekyler och umgås med vänner för att skapa diverse draman att reda ut Söndagsmorgon. 

Nej, de senaste åren har jag jobbat för brödfödan istället. 

Fast i år tog jag mig ut på en repa med Tobbe. 

Höll mig i skinnet (typ). 

Drack i lagom valör. 

Tog mig till jobbet som jag skulle dagen efter, helt förstörd. 

Idag här på Annandag påsk eller vad det nu är,  så slutade jag kl 15.00

Så det blev en  liten "Påsktallrik" med mig själv för å fira lite. 

(Viktigt med traditionerna) 

Sen tvärdäcka jag på soffan och missade min PW i vårsolen som ingen kan ha undgått. 

Lika nöjd är jag ändå. 

Där har till trots att jag valt att jobba denna helgen, uppstått dramatik.

I opera-skala 

Så tråkigt och ledsamt att det kan gå som det gör ibland. 

Och människor är några riktiga idioter. 

Tycker ändå vi är modiga som vågar släppa det trygga livet, kasta oss in i kärleken och bli totalt över öronen hopplöst dumma i huvudet.

Avnjuta en fantastisk och magisk tid med sin käraste.  

För att sedan inse sanningen och blir sårade ner till tårna. 

Well Well, Here we go again. 

Jag personligen är inne på min egna bana nu, och den är mer bestämd än någonsin. 

Och den är inte så givmilt öppen som den brukade vara förr. 

Och det är jag minsann glad över. 

Glad påsk!