http://slipzknut.blogg.se/

Men det där är en story för sig själv och den kräver väl lite tankeverksamhet för att inte missa detaljerna. 

Så jag slänger ner några rader om denna efterlängtade dagen istället. 

Det är alltid samma sak efter en festival, när man kommer hem och inte lyckats få till 3-4 dagar ledigt innan man börjar jobba. 

För det första så är man helt kraschad efter några dagars intensivt festande med minimalt med skönhetssömn då man inte vill missa något. 

Samt att ofta så dunkar basen genom hela hjärnbalken. 

För det andra så kommer man hem på kvällen efter flera timmars resande och har shit loads av packning som består av våta kläder, organiserad röra på packningen plus allt annat extra. 

Där är som sagt brist på tid och energi. 

Men jag hade inget att välja på så det blev till att krascha och ställa klockan. 

Så har det varit hela veckan. 

Vakna, hantera, dra till jobbet och komma hem på natten. 

Allt Jag önskat mig har varit en hel dag av ingenting. 

Bara vara. 

Så kom fredagen. 

Legat på soffan och njutit av just det där, att inte göra någonting. 

Fram tills kl 12 sen började jag städa och göra allt klart. 

Jag njuter när hemmet är kliniskt rent. 

Däckar på soffan, vaknar.  

Drar och hjälper Tobbe med det sista flyttlasset som hade blivit hans sista utmaning här i livet. 

(Förutom flyttstädningen)  

Rundar av kvällen med ett besök på hemmakväll.

Voila! 

En runda egentid till innan sängdags. 

Riktigt Nice! 

Att bara vara, egentid i snigeltempo. 

Me and more me! 

Fast jag vet i bakhuvudet att så fort den här lilla förkylningen har släppt så blir det ett helt annat tempo. 

Detta är inte på riktigt, detta är en parallell. 

Men jag tror nog att man kan känna igen sig i situationen, inte bara just den jag skriver om. 

Utan den som det egentligen handlar om. 

Det har varit en riktigt bra dag, lång men riktigt bra. 

Jobbet har flötit på som det ska, man har hunnit med det mesta och kvällen låg precis som den skulle i soffan. 

Nu när tittorna börjar bli trötta, ja de där små bruna rådjursögonen. 

Så är det äntligen dags för att hoppa ner i sängen. 

Mm, lakanen som är nytvättade och sängkläderna likaså. 

Kudden är perfekt puffad och det är bara njutning att äntligen få gå och lägga sig. 

Aaah...! 👌 

.... 

......... 

Bzzzz...... Bzz.. 

Vafan... 

BzzzZzzzzz.... BZZ

Det är alltså inte sant.. 

En flugfan har lyckats hitta sig in i rummet. 

Allt var perfekt!! 

Aja, det går över, den försvinner. Släpp det bara, njut in kudden igen. 

...... . ... BZZZZZZZZZ. BZ

🐝🐞🔫🔪💣

Nu har hjärnan fångat upp irritationsmomentet. 

Hjärnan börjar jobba på en lösning som inte går hand i hand med kroppens viljor. 

Att tända upp rummet, gå upp ur sängen, leta upp terroristen och ha ihjäl fanskapet är inte ett alternativ nummer Uno.! 

Pulsen, tankarna, bilderna. 

Det loopar och vetskapen om att somna nu är omöjlig. 

Det är jobbigt, påträngande... 

Gå upp, gör slut på ditt egna lidande eller bli ett med surret. 

Jag väljer att bli ett med surret.. 

Men tyvärr så väljer surret att börja klättra runt i ansiktet på mig och nu är ett mord på gång. 

Explosionsartat flyger jag upp ur sängen och gör precis allt i min makt för att få slut på lidandet som lyckats förgifta hela min existens! 

Efter stridernas strid ligger jag nu här igen. 

I min nybäddade säng, med endast minnet kvar av surret som störde min tillvaro. 

Sängen är inte lika skön, humöret är inte lika bra. 

Det får ta ett tag för att komma i fas igen. 

Det tar ett tag innan jag somnar. 

Men jag vet, när jag vaknar. 

Så är det en ny dag. 

Ja tillomed på en timme så kan där hända en hel del. 

När jag bestämde mig för att gå in i en ny relation på nytt så tändes där tusen gnistor. 

Massor av idéer och inspirationen sprang hand i hand med min motivation. 

Allt var som på nytt fött. 

Netflix! 

Där timmarna blir till dagar, där dagar blir till nätter. 

Lite underhållning, massor av serier samtidigt en stor laddning dokumentärer där jag kunde fördjupa mig i nya förebilder. 

Jag har provat på en helt ny träningsnivå. 

Och det är skitroligt att pressa sig själv till det yttersta under kontrollerade former. 

Hålla koll på kosten på ett helt annat sätt för att sikta mot helt nya mål. 

Thoughest Oslo är i siktet. 

Kan varit lite utav ett skott i foten att anmäla sig första sommaren utan en massa krav på mig själv. 

Alla andra sommarperioder har det legat träning i fokus för att nå ett mål av välbefinnande. 

Så nu skriver jag och planerar för fullt så jag ska få ut det mesta på bästa sätt, samtidigt som att jag inte ska försumma mig själv en himla massa njutning. 

I helgen var jag i Tyskland på festival, det var over the top! 

Det tar jag och berättar om nästa gång.