http://slipzknut.blogg.se/

12 månader är ett helt år.

6 månader är en provanställning.

När man gled in i oktober månad så gled jag dessutom in på en 100% fast anställning.

På Ikea!

Det innebär alltså att jag lyckades göra något helt nytt på ett sådant bra sätt att jag lyckades behålla jobbet.

Tvivla jag?

Tvivla någon?

Ja!

Jag sticker inte under mattan med något.

Jag står för allt precis som det är,för det lär jag mig mest och bäst genom.

Början var skitjobbig!

Alla nya program och system.

Det nya förhållningssättet gällande arbetstider och pendling och allt vad det innebär med att byta jobb.

Samtidigt som jag var uppe i en flytt mm.

Som en extra motgång kom beskedet om att Sara var allergisk mot katterna.

Maximal pressure!

Men jag kom in i systemen och lärde mig programmen.

Att pendla är inga problem-en smula tidskrävande absolut,men egentligen inget problem.

Katterna kom till en nytt bra hem.

En kompis som bor i ett hus på landet tog emot dom och de verkar trivas mer än bra.

Jag föreställde mig att det skulle vara tufft med allt det nya.

Jag la dessutom ribban högt,men jag kunde nog höjt den en bra bit till med facit i hand.

Nu börjar även brorsan på Ikea kommande måndag.

Där råder ingen tvivel om att han kan komma långt inom Ikea.

Han har alla förutsättningar och besitter alla de egenskaper som behövs för att göra detta jobbet bra.

Ja,såklart där kommer alla möjliga tips från mig också innan han börjar.

För jag har gått från att vara en sönderstressad nybörjare till en samlad och kunnig medarbetare på Ikea kundservice.

Och det är faktiskt bara precis början på vad jag siktar emot.

Det känns nästan lite som att man har glömt hur man gör. 

Jag som brukade vara så bra på det då man har många flyttar i bagaget. 

Men det är väl bara till att börja någonstans och ta det därefter. 

Helgen som varit (är) bjöd på fint väder.

Fredagen spenderades på hojen i sällskap av Brink och en gammal vän från förr, John. 

En riktigt lyckad tur som vi runda av med lite middag och fest hos mig. 

Det skulle vara supervarmt idag och jag hade planerat en långkörning idag. 

Men det kommer liksom inte igång riktigt.

Kanske blir en kvällstur istället?

Nu vet väl i stort sett alla på jobbet om att jag slutar. 

Skönt att man har fått det sagt så man kan ta ytterligare ett kliv framåt. 

Lika färskt som oplockat!

Jag brukar alltid avsluta året med en blogg i sin helhet om det året som varit. 

Men det blev där ingen 2019.

Varför?

Där finns inget varför. 

För det bara är så. 

Där blev inga nyårslöften vid tolvslaget. 

Det var inga stora utsvävningar för att avrunda och påbörja något nytt. 

Men det var helt perfekt!

Jag, Tobias, Sara Isak och Nea ifrån jobbet valde att fira ihop. 

Först var där helt annat bestämt men dom planerna ändrades precis som så mycket annat gjorde där i slutet. 

För det andra var den andra planen bara jag tobbe och Sara. 

Men Nea och Isak hade ingenstans att bli av, så dom var varmt välkomna att fira med oss i all enkelhet. 

En trerättersmiddag som vi avnjöt mellan 20.00 till 23.55

Det var precis det jag ville ha, lugnt och trevligt med de närmaste. 

Såklart med lite fest och fläng som hör kvällen till. 

Dessutom var vi hemma hos tobbe i hans nya lägenhet i centrum. 

Där hade han verkligen dukat upp fint för oss. 

Sen så var det nya året här. 

Är en otrolig utmaning för alla inblandade. 

Nog sagt om det. 

En långhelg ligger framför mina fötter. 

Med det menas att jag faktiskt är helt ledig mina tre dagar. 

Om man räknar bort den lilla tvättrundan idag och ett besök hos frissan. 

Efter ett besök hos JK. 

Så otroligt skönt det ska bli. 

De andra "lediga" dagarna har inte varit ett dugg lediga.

Fredagen bjuder väl in alkohol på kvällen ser det ut som.

Antingen i goda vänners lag eller bara jag och Sara på tu man hand. 

Oavsett vad, så ser jag fram emot att få korka upp något riktigt gott vin. 

Lördagen blir väl så som fredagen bestämt att den ska och kan bli. 

Söndagen tar vi som den kommer. 

Så skönt det känns att inte ha något stort planerat för en gångs skull. 

Att kunna ta det lite manja eller lite som allt kommer. 

Eller jo... 

På söndagen är där faktiskt någon som fyller år. 

Men det tar vi då. 

✨👸 

Väl mött tills nästa gång. 

💝

💞

Tänk du & jag på en solsemester där palmerna bor. 

Är det den nya hypen över God of war?

Att jag kommit in i spelet så mycket att det nästan liknar ett litet beroende.

Eller är det den nya boken som är så bra att klockan glöms bort långt där in på småtimmarna?

Det kanske är som så, att det är brist på träningen nu när jag varit sjuk och inte kunnat träna?

För under veckorna som varit när jag var frisk så har jag somnat i tid och vaknat upp pigg. 

Men inte nu!

Somnar sent och vaknar tidigt. 

När där finns en chans till att kanske lyckas sova ut, ja då kommer där något i vägen. 

En katt som vill ha uppmärksamhet.

Någon som blåser löv kl 8 på morgonen för snart kommer snön. 

Sopbilen som försöker slå tunnorna ut till vankiva. 

En liten tur till Ullared på en måndag. 

Vi sa det jag och Sara innan vi somnade sent i söndags efter jobbet. 

Att tanken på Ullared inte låg oss varmt om hjärtat. 

Men men.. 

Tobbe har flyttat in till ny lägenhet i centrum och behövde åka iväg en sväng. 

Absolut, jag behövde också lite smått och gott. 

Men ligga på soffan och bara vara är något jag också behövde. 

Tobbe slutade sitt pass på Kvantum kl 13.00 då plockade vi upp han och drog oss uppåt landet.

Mot kaos och trängsel. 

Trodde vi.... 

Michelle hade varit där i Lördags och det var tydligen sinnessjukt mycket folk. 

Så det var precis det vi ställt in oss på. 

Parkeringen vart långt ifrån halvfull. 

Vi gled in i den stora affären precis enligt min planering kl 16:00

Ingen trängsel. Ingen panik. Bara lugn och ro. 

Dom stänger kl 20.00 på Måndagar så planen var att vi skulle vara ute kl 19.50

Den spikade vi också. 

På minuten!

Handlade såklart för maxbudgeten.

Dock blev det endast 17:- över gränsen.

Men bra höftat om du frågar mig 😎

Sen kan man ju fråga Tobbe hur hans höft funkar, inte för att han går konstigt eller så. 

Bara mest för skojs skull.

För hans kvitto var respektingivande. 

Sen till den stora besvikelsen. 

Med bara ett par cheesburgare i magen så vart man hungrig efter 4 timmars shoppande. 

Vi gled in på Asian wook bla bla någonting strax utanför. 

Där åt vi sist, men då vi tog pizza. 

Louise och Micke tog buffén. 

Så den valde vi nu. 

Buffén. 

Som var utan tvivel det vidrigaste jag ätit detta året. 

Usch!

Så det blev en dubbelcheesburgare på donken när vi började närma oss hemmets trygga vrå. 

Där hemma hittade vi Daysi inlåst i garderoben. 

Och en öl ur flaket hade sprängts eller gud vet vad. 

Men öl var där iallafall. 

I garderoben. 

På kläderna som katten dragit ner. 

Så. 

En dans på rosor. 

Från halloween kanske?

Ja sådär såg jag ut en hel natt i Helsingör. 

Jag fick dock göra vissa förbättringar med dräkten. 

Som tex titthål och öppna upp munnen så alkoholen kunds flöda in ostört i munnen. 

Det var en helt galen fest och det var så kul att träffa alla gamla danska vänner och de svenska man inte heller sett på lång tid. 

Spelade också ett riktigt roligt set med Felice. 

Sara sprang runt där i sin söta outfit. 

Såå fin 😻

Jag har inte haft Instagram på ett bra tag nu. 

För jag blev bara "fed up" på hela grejen.

Tidstjuven nr 1.

Verklighetsförvrängningen är total. 

Till vilken nytta? 

Jag behövde verkligen lägga mer tid på något som verkligen betyder något. 

Mig själv till att börja med. 

Det börjar närma sig det där datumet med storsteg. 

Då måste jag stå på en stadig grund och vara beredd på precis allt. 

Det kanske bara löser sig av sig själv. 

Inga problem liksom. 

Eller så blir det en lite tuffare tid att ta sig genom. 

Så, med facit i hand. 

Att stänga ner Instagram var ett helt rätt beslut.

Jag ska inte gå in på djupare eller bredare detaljer. 

Den kloka den vet. 

Jag kanske startar upp den eller någon annan igen. 

Kanske inte...  

Men igår när vi öppnade en flaska vin för att riktigt mysa in långhelgen som jag först trodde var helt blank ifrån precis allt. 

Så blev jag sugen på att ta en sån där bild. 

Sara frågade skämtsamt när jag stod där med mobilen "Have you lost the touch"? 

-Eeeeeh nej.. 

Never! 😂

Där är några saker som inte är riktigt som jag vill och önskar att dom skulle vara. 

Medans där är många andra som är bättre än förväntat. 

Där är en obalans. 

Att prata om det är lösningen. 

Att inte lägga onödig energi på att låtsas eller att förneka det för andra eller sig själv. 

För det är såhär livet faktiskt är. 

"Ups & downs"

Tyvärr så kan vi inte styra dom. 

Vi kan bara välja hur vi ska tackla dom.

Sen får vi bara göra det jag antagligen ogillar mest. 

Ge det tid. 

Känner mig just nu på topp i en behaglig balans gällande allting. 

Alla träningspass sitter som en smäck och löpningen är det jag ser fram emot mest varje vecka. 

Där är tydligare mål och riktlinjer. 

Den största investeringen jag gjort med mycket vemod detta året är väl gällande mina skor. 

Det har sagts och pratats om många gånger. 

Livet som aktiv kräver ett par bra skor. 

Well, mitt liv kräver flera par av dom faktiskt. 

Ett par skor till gymmet, ett par till löpningen, ett par till jobbet och sist men inte minst, ett par till min fritid. 

Först vågade jag inte lägga så mycket pengar på att testa varianten av dyrare skor. 

Jag menar, hur mycket skillnad kan det vara egentligen?

Enorm skillnad!

Så fort jag insåg det så blev detta min prio 1.

Så jag kan väl säga att det går som på räls nu tack vare detta. 

För övrigt så är mitt liv fullspäckat just nu.

Sara är nyopererad så jag sköter allt gällande hushåll mm. 

Jobbar två jobb och försöker pricka in lite fritid. 

Tur att vi känner varandra så väl som vi gör och för den där dialogen som är välbehövlig från gång till gång. 

Allt kommer snart gå tillbaka till det normala igen. 

En vinkväll med Sara och Mariam på en Måndag har gått mot sitt slut. 

Helt klart en välbehövande vinare om jag säger så. 

För oss alla kan jag väl säga.

Nu är nästa helg i siktet, då blir det dubbeldejt med Nik och Kimeta. 

Vi ska spöka ut oss för att dra på en halloween fest i Helsingör. 

Mycket nöje och god natt. 

Så jag kör på det istället. 

Med den vetskapen kan jag sova gott. 

Nattinatti! 

😉

Saknar dig med varje hjärtslag 💓

Det är riktigt roligt när man hittar ett ps4 spel som man verkligen fastnar för.

Det är också riktigt farligt.. 

Har kommit på att motivationen som inte riktigt vill inställa sig kan ju faktiskt bero på just dessa två faktorer.

Men den största boven i dramt blir just soffan. 

Precis som för alla andra så tänker man att man ska göra något. 

Där finns någon form av planering. 

Men den är egentligen ganska avlägsen en fysisk verklighet pga att just soffan är skön och man underhåller sig ganska bra i den med hjälp av just dumburken. 

Som erbjuder serier, filmer och spel. 

Detta mönstret måste brytas!

Nu när förkylningen börjar släppa så tänkte jag igår att idag skulle det bli så. 

Att börja dagen med en 5 km promenad.

Hem och städa kylen. 

Köra och handla. 

Tittar ut..... 

Det blir inte riktigt som planerat. 

Jag tror faktiskt jag börjar dagen med att starta ps4an.

Idag med.... 

"Upp på hästen" var budskapet.

Tro mig!

Efter gårdagen kändes det verkligen som att nu är man uppe på hästen igen. 

Har vaknat med svullen hals ett par dagar denna veckan. 

Men inget som brutit ut. 

Idag när klockan ringde kl 06.00 efter en minst sagt kaotisk natt med kattrace och Saras lampfestival så var halsen mer än svullen.

Den gjorde faktiskt lite ont. 

Jag tror alla tänker precis samma sak när det händer. 

"Å nej, nu blir man sjuk. Förlorad inkomst. Sega i sängen i flera dagar mm." ~Regrets~

Men jag tog mig till jobbet, jag tänkte - äh, det släpper.

Fel har man haft förr och inte var det sista gången. 

Vid lunch tog man fram sina smärtstillande. 

Sen kämpade man sig genom de sista timmarna. 

Väl hemma så blev det en fullskalig krasch. 

Så Sara har varit så snäll och pysslat om mig. 

Fredagen är jag ledig. 

Det var tänkt att explodera på gymmet.

Fånga dagen - Carpe diem. 

Men det som allt annat får vänta. Gäsp*

(Så jävla tröttsamt att när något börjar gå rätt så kommer vägbulan som inget bett om)

Jag måste kurera mig för nu drar jobben igång igen. 

Till helgen blir det Bevakningskydd efter en lång semester. 

Lite enchinagard, panodil, resorb, C vitamin, nässpray mm. 

Sen är jag väl på hugget igen. 

För sen blir det rida häst. 

Rodeo style!

🐴 

Det är tufft att komma tillbaka efter fyra veckors ledighet utan några som helst rutiner gällande precis allt. 

Men!

Har lyckats dra mig ner till gymmet 2 ggr mot all vilja.

Gjort mina arbetspass med god vilja. 

Dock så känns det i fötterna mm, att dom inte riktigt är vana vid lite spring. 

Det är faktiskt skönt att börja jobba igen. 

Fast det är helt osmakligt timmen innan man börjar. 

Jag vet också att det är en bekvämlighet som rotat sig. 

Det enda sättet att bota den är att börja röra på sig och att faktiskt göra något. 

Rutinmässigt. 

Med små steg och med pyttesmå mål denna veckan så är jag ändå nöjd där jag är idag. 

En vecka till sen så är man på banan igen. 

Jag skrev under min första sjukanmälan på över 24 månader.

Nu såhär i efterhand hand inser jag varför. 

Varför jag faktiskt blev besviken på mig själv. 

För att jag blev sjuk. 

Helt konstigt att bli det egentligen, jag menar. 

Alla blir vi sjuka. 

Men någonstans när jag inte varit sjuk på jättelänge så bestämde jag mig för att inte vara sjuk ifrån jobbet om jag verkligen inte typ ligger inför döden. 

Det bestämde jag mig för pga att en sådan motivation skulle gynna ändamålen bäst. 

And I did good!

Semestern 2019 är över.

Fyra hela veckor ledigt lyckades man ta sig genom. 

En gång tidigare har jag haft fyra veckor ledigt i streck. 

Med facit i hand så kan jag säga att jag inte hantera det särskilt bra. 

Men nu många år senare så blev det så igen. 

Inte för att jag valde det. 

Utan för att jag inte kunde ändra mina valda semesterveckor. 

Så jag fick glatt förlänga. 

Allt pga Indian spirit!

Där fanns en revanschkänsla djupt rotad i mig. 

Inte för att förra året var dåligt. 

Nej, för att precis som alltid med mig så vet jag när jag kan göra något bättre. 

Känslan av att saker kan bli bättre. 

Sara var värd det lika mycket som jag.

Gissa vad.?

Så rätt vi hade!

Nu stänger vi en dörr. 

Inte för alltid, men för tid framöver. 

För nu öppnar vi upp en annan. 

Vi ska bli sambos och vi har lite planer inför kommande 2020.

Därför har även jag nya vägar att gå. 

Så nu kan jag äntligen pausa allt som är tidsfördriv och fokusera på målen. 

✨ Indian spirit 2019 ✨ 

En liten minisemester. 

Fyllna till och ha trevligt på vägen hem. 

Runda av. 

Vakna lite bakis. 

Chilla och sen gå på bio lite så där impulsivt. 

Inga konstigheter. 

Efter bion började det göra ont i magen. 

Började känna mig riktigt hängig. 

Kramper som kom i omgångar hela natten. 

"Äh, det är väl bara det annorlunda matintsget som spökar"?

Vaknar dubbelvikt och nu kommer kramperna tätare. 

Bara till att rida ut dagen så blir det bättre. 

Om jag ska till jobbet eller ej får jag besluta tidig morgon tänkte jag. 

Inte svårt att besluta hur jag skulle göra efter den natten. 

Första gången jag sjunanmäler mig på 24 månader.

Det inkluderar alla jobbet jag haft under denna tiden. 

Så, det kändes lite som ett nederlag. 

Men vad ska man göra?

När man ligger i fosterställning och inte kan komma loss. 

06.10 sitter vi på bussen som ska ta oss över dammen och vidare mot spritens förlorade land.

Tyskland!

Det var in och taktikshoppa och köpa allt som man önskat sig, behövde och verkligen inte haft en tanke på att införskaffa. 

Jag gick långt över min planerade budget. 

När vi sedan kommer ut till bussen för att kasta in, då informerar busschauffören att vi ska till bordershopen för att förbruka ytterligare en timme där.

Häpnadsväckande att man missat den lilla detaljen. 

Så ingen mer shopping men fri dricka. 

Gick utöver förväntan. 😂 

Bussen hem tog vi i alkoholens tecken. 

Att lyckas hålla den perfekta fyllan ljummen hela vägen hem var nu nästa uppgift. 

Se det som gjort!

Sen packades det upp och provsmakning av allt man köpt kunde börja. 

Summan av kardemumman, vad har man köpt egentligen?

Innan jag gick och la mig för att samla in de där fyra timmarna småfirade jag och Sara får Ettårs dag. ✨

Jag kom hem efter jobbet, då stod där en prinsesstårta på bordet. 

Jag älskar ju prinsesstårta 🤤

Otroligt tacksam för att vi har funnit varandra på det vis vi har gjort. 

Lycklig över att det är vi. 

Och fortfarande så kär i hela henne. 

Min fina Sara ❤️ 

Nu fortsätter minisemestern. 

Där kom en värme, onaturligt tidigt. Sen kom regnet precis som vi önskade och behövde. 

Sen kom sommaren på riktigt. 

Med den kom alla bjudningar mm. 

Igår var det examensfest för Milla +Födelsedagsfest.

Det runda vi av med en tur till Harrys som var heldött. 

Till skillnad från förra året då Sveriges nationaldag inföll på studentveckan. 

Då vart det fullt hus. 

När vätskebalansen är återställd i kroppen ska vi ner och fira just denna dagen hos Mamma & Pappa mfl.

Grillning står på menyn. 

Lördag drar vi till Tyskland med röke buss med Louise och Micke. 

Och lite kalas firande igen på söndag för brorsans Sara. 

Som sagt. 

Sommaren kom fortare än vad vi trodde men precis i rätt tid. 

 🐥