http://slipzknut.blogg.se/

Det är riktigt roligt när man hittar ett ps4 spel som man verkligen fastnar för.

Det är också riktigt farligt.. 

Har kommit på att motivationen som inte riktigt vill inställa sig kan ju faktiskt bero på just dessa två faktorer.

Men den största boven i dramt blir just soffan. 

Precis som för alla andra så tänker man att man ska göra något. 

Där finns någon form av planering. 

Men den är egentligen ganska avlägsen en fysisk verklighet pga att just soffan är skön och man underhåller sig ganska bra i den med hjälp av just dumburken. 

Som erbjuder serier, filmer och spel. 

Detta mönstret måste brytas!

Nu när förkylningen börjar släppa så tänkte jag igår att idag skulle det bli så. 

Att börja dagen med en 5 km promenad.

Hem och städa kylen. 

Köra och handla. 

Tittar ut..... 

Det blir inte riktigt som planerat. 

Jag tror faktiskt jag börjar dagen med att starta ps4an.

Idag med.... 

"Upp på hästen" var budskapet.

Tro mig!

Efter gårdagen kändes det verkligen som att nu är man uppe på hästen igen. 

Har vaknat med svullen hals ett par dagar denna veckan. 

Men inget som brutit ut. 

Idag när klockan ringde kl 06.00 efter en minst sagt kaotisk natt med kattrace och Saras lampfestival så var halsen mer än svullen.

Den gjorde faktiskt lite ont. 

Jag tror alla tänker precis samma sak när det händer. 

"Å nej, nu blir man sjuk. Förlorad inkomst. Sega i sängen i flera dagar mm." ~Regrets~

Men jag tog mig till jobbet, jag tänkte - äh, det släpper.

Fel har man haft förr och inte var det sista gången. 

Vid lunch tog man fram sina smärtstillande. 

Sen kämpade man sig genom de sista timmarna. 

Väl hemma så blev det en fullskalig krasch. 

Så Sara har varit så snäll och pysslat om mig. 

Fredagen är jag ledig. 

Det var tänkt att explodera på gymmet.

Fånga dagen - Carpe diem. 

Men det som allt annat får vänta. Gäsp*

(Så jävla tröttsamt att när något börjar gå rätt så kommer vägbulan som inget bett om)

Jag måste kurera mig för nu drar jobben igång igen. 

Till helgen blir det Bevakningskydd efter en lång semester. 

Lite enchinagard, panodil, resorb, C vitamin, nässpray mm. 

Sen är jag väl på hugget igen. 

För sen blir det rida häst. 

Rodeo style!

🐴 

Det är tufft att komma tillbaka efter fyra veckors ledighet utan några som helst rutiner gällande precis allt. 

Men!

Har lyckats dra mig ner till gymmet 2 ggr mot all vilja.

Gjort mina arbetspass med god vilja. 

Dock så känns det i fötterna mm, att dom inte riktigt är vana vid lite spring. 

Det är faktiskt skönt att börja jobba igen. 

Fast det är helt osmakligt timmen innan man börjar. 

Jag vet också att det är en bekvämlighet som rotat sig. 

Det enda sättet att bota den är att börja röra på sig och att faktiskt göra något. 

Rutinmässigt. 

Med små steg och med pyttesmå mål denna veckan så är jag ändå nöjd där jag är idag. 

En vecka till sen så är man på banan igen. 

Jag skrev under min första sjukanmälan på över 24 månader.

Nu såhär i efterhand hand inser jag varför. 

Varför jag faktiskt blev besviken på mig själv. 

För att jag blev sjuk. 

Helt konstigt att bli det egentligen, jag menar. 

Alla blir vi sjuka. 

Men någonstans när jag inte varit sjuk på jättelänge så bestämde jag mig för att inte vara sjuk ifrån jobbet om jag verkligen inte typ ligger inför döden. 

Det bestämde jag mig för pga att en sådan motivation skulle gynna ändamålen bäst. 

And I did good!

Semestern 2019 är över.

Fyra hela veckor ledigt lyckades man ta sig genom. 

En gång tidigare har jag haft fyra veckor ledigt i streck. 

Med facit i hand så kan jag säga att jag inte hantera det särskilt bra. 

Men nu många år senare så blev det så igen. 

Inte för att jag valde det. 

Utan för att jag inte kunde ändra mina valda semesterveckor. 

Så jag fick glatt förlänga. 

Allt pga Indian spirit!

Där fanns en revanschkänsla djupt rotad i mig. 

Inte för att förra året var dåligt. 

Nej, för att precis som alltid med mig så vet jag när jag kan göra något bättre. 

Känslan av att saker kan bli bättre. 

Sara var värd det lika mycket som jag.

Gissa vad.?

Så rätt vi hade!

Nu stänger vi en dörr. 

Inte för alltid, men för tid framöver. 

För nu öppnar vi upp en annan. 

Vi ska bli sambos och vi har lite planer inför kommande 2020.

Därför har även jag nya vägar att gå. 

Så nu kan jag äntligen pausa allt som är tidsfördriv och fokusera på målen. 

✨ Indian spirit 2019 ✨