Äventyret!
Kategori: Allmänt
Idag så har man fått vara uppe med tuppen och brottats.
Dessvärre så blev det lite sömn inatt.
Så det var tuffa bud när klockan ringde och jag fattade inte ens varför.
Sist jag var uppe såhär tidigt med samma brist på sömn var för några veckor sedan.
Första veckan på semestern, sjuk tillsammans med ett enormt stresspåslag.
Där var mycket jag skulle hunnit med till Torsdagen den 30/8
Packningen skulle varit klar.
Camping utrustningen skulle varit kontrollerad.
Men så var inte fallet!
Uppkörning för Motorcykelkortet tog hela gårdagen.
Dagen innan dess skulle födelsedagen firas.
Men!
Vi lyckades ta oss igenom det hela.
Vi kom i tid till båten som skulle ta oss över till Tyskland.
Sara var fortfarande relativt sjuk.
Eller en kraftig förkylning snarare.
Kanske inte det bästa tillståndet att börja en festival med.
Särskilt inte med tanke på att det var första gången.
Gällande precis allting!
Det är nog andra gången jag får uppleva en kö påväg in till en festival.
Dock så var det inget som störde mig.
För jag var precis som på sista Björket, glad över att ens bara få vara här.
Saras ögon lös av förväntan och redan av allt det där nya som hon såg.
Det vilda, knäppa och nästan okontrollerade.
Platsen var vald, tälten började byggas som på rutin.
Det var mörkt, helt kolsvart faktiskt.
Men detta har vi andra gjort så många ggr förut.
Men inte Sara!
Till trots så gick även det som en dans.
Två timmar senare var bajamajorna redan lokaliserade och inkörda.
Campet stod klart och stabilt.
Ett snabbt ombyte och en snygg laddning av alkohol i väskan som vi fiskat upp på bordershopen, sen så drog vi hand hand med stor förväntning vidare till festivalens hjärta på Indian spirit.
Mainfloor!
Även in hit var det kö, så det var precis som helgen innan då vi skulle helt spontant in på Harrys.
Stå i kö och ladda för "some action" !
Jag tyckte det skulle bli skitkul att få visa henne allt det magiska med Indian spirit.
Stämningen, människorna, matställena, de små mysiga tillhållen.
Men mest av allt!
De stora dansgolven med alla dekorationer och ljusshower och allt det galna som händer där.
I samspel till den överfeta musiken som bara pumpar ut non-stop.
Energin på dansgolvet var på topp!
Alla var taggade till tänderna, vi hittade direkt en spot som blev vårt tillhåll.
Sen började vi shotta, supa, dansa och festa på som om morgondagen aldrig skulle dyka upp.
I ärlighetens namn så går jag aldrig ut särskilt hårt första natten.
Men jag och Sara gick som vanligt när vi festar, all in!
Resten av gänget: Gurkan, Johan, Fredde, Cindy och Felice var också på toppenhumör.
Glada över att precis som alla andra, komma ifrån vardagen för en stund och bara släppa loss.
De var så snälla och omhändertagande om Sara så hon kände sig som en i gänget.
Trots att hon aldrig träffat dom förut.
Första tältnatten gick som en dans.
Den var dock snäppet varmare än andra natten.
Så tredje natten flytta vi in i bilen, hon med alla sina toalöpningar och jag frös något kopiöst.
Så där var knappt något annat val.
Det var inte förens sista kvällen/natten som jag faktiskt valde att ta på mig mjukisar och de där fodrade skorna som jag funderat på så många ggr.
Jag är stolt över Saras prestation och sitt sätt att tackla alla de här sakerna med att leva på festival.
Duscharna, toaletterna (som på något sätt blev hennes lilla smultronställe), campinglivet. Musiken, farten och precis alla andra miljoner saker som tillhör.
Särskilt med de motgångar hon tyvärr fick under resans gång.
Men hon klarade det, hon hade kul.
Jag hade kul.
Och tillsammans hade vi skitroligt!
Och vi kom varandra närmare, vilket vi själva trott att vi inte kunde göra.
Där är/var ingen plan med att hon skulle följa med och bli som jag.
Att hon ska börja lyssna på den här musiken, bli som jag eller något sådant.
Att hon ens ska med på fler festivaler.
Detta är ju min grej som hon låter mig få göra till 100%.
Men att få se en del av det jag brinner för och verkligen älskar ger henne en mer inblick i vem jag är.
Hur jag är och varför jag älskar festivaler Som jag gör med vänner.
Samtidigt som hon fick prova så mycket nytt och verkligen växa med sig själv, genom utmaningarna och att ta sig igenom dom.
Att träffa så många nya människor och se hur andra är och lever.
Det ger perspektiv!
Tacksam för att hon följde med och delade det här äventyret med mig.
Jag var som ett lyckligt litet föl ute på en sommaräng.
Dansandes, skuttandes och rentav genomlycklig över att få vara där, med henne och mina vänner.
Vi höll verkligen på att skita i allt.
Vi är båda glada över att vi inte gjorde det!
