Det är inte mycket som kan lyckas kasta om mitt humör.Jag blir väldigt sällan väldigt arg.
Jag är som oftast aldrig sur.
För jag försöker se det positiva ur varje synvinkel istället för den ensidiga.
Men!
När man haft ett par nätter med för lite sömn, toppat med lite huvudvärk från och till.
Missat två gympass och inte heller hunnit köra de andra passen fullt ut.
Nerverna för mig är vad man kan säga, lite utan på.
Det som verkligen blev nådastöten var när jag kommer till jobbet och möter en kollega som är i upplösningstillstånd.
Ännu en kund som har visat sina värsta sidor.
Vad som hade hänt fick verkligen mitt blod att koka.
För där är så mycket skit vi dagligen får svälja inom serviceyrken.
Som väktare är det mycket enklare.
Att kastas in i en konflikt för att lösa den är en sak.
Men att bara sitta och ta skit ifrån någon som "alltid har rätt".
Det är påfrestande.
10 min senare den arbetsdagen så flyger nästa kund på tjejerna i förbutiken.
Skrikandes och hotandes.
Jag låter till en början låta dom själva lösa konflikten gällande ett paket.
Men jag hinner inte mer än att vända ryggen till.
Då har den rasande kunden tagit sig in bakom disken.
De säger till honom att här får han inte vara och ber han lämna.
Bestämt!
Han i sin tur vägrar att lämna och eldar upp sig ytterligare.
Det är nu jag anser att jag får gå in och hjälpa till.
Jag ställer mig framför tjejerna mot mannen.
I min tanke så vet jag att han får tre chanser.
Dom kommer dessutom att gå väldigt snabbt åt.
Första gången: Vill du vara så snäll och gå ut härifrån för du får inte vara här inne!
Han svarar med svordomar och med nedlåtande kommentarer.
Andra gången: Du får inte vara här inne, detta är våran arbetsplats och så är reglerna. Gå ut!
Han svarar lika dumt som förut.
Där kickade väktarhjärnan igång och det var slut på icadanne.
Tredje och sista gången: Med en förhöjd röst, ökad basstyrka och med bestämda ord. Pondus!
NU GÅR DU UT HÄRIFRÅN!
(Detta kallas tempohöjning i konflikthantering.)
Eftersom han vägrar närmar jag mig honom så pass att han gör utfall emot mig som jag i sin tur kan försvara mig emot.
Med självförsvar som jag kan använda emot honom så tar jag tag i han och börjar lyfta han ut.
Släpper honom, ber han sedan lika bsetämt igen.
Då börjar han hota mig och jag kan fortsätta.
Han återkom senare för han hade glömt sitt id.
Samt hade med sig sin frus id som behövdes för att få ut sitt paket.
Som han vägrade lyssna och tro på.
Enligt personal och utåt sett liknade det här en liten brottningsmatch.
Men som alltid, det ser ofta värre ut än vad det är.
Mitt syfte var att skydda tjejerna, få ut mannen ifrån disken och få han att inse att han måste lugna ner sig.
För paketet får han om han hämtar sin frus id.
Som han inte ville hämta för han hade stått i kö mm.
Sen att jag hade 4 ton adrenalin som ville ut är en annan sak.
För det är väl just det, när jag väl blir arg.
Blir jag riktigt arg.
Där finns dagar då jag bara vill ge upp hela mänskligheten.
Men så finns där så många ljusglimtar som får en att inte vilja göra det.
Det är mina vänner, bästa vänner,familjen och min älskade fina Sara.
Mina fina katter.
Och alla andra spontant trevliga och varmhjärtade personer man träffar på ibland.
Sen alla andra saker som man har att vara glad över i livet.
Det är ibland bara en shitty day.
Inte ett shitty life.
