Mini Me
Kategori: Allmänt
Jag skulle ju skriva om festivalturen var det tänkt.
Men det där är en story för sig själv och den kräver väl lite tankeverksamhet för att inte missa detaljerna.
Så jag slänger ner några rader om denna efterlängtade dagen istället.
Det är alltid samma sak efter en festival, när man kommer hem och inte lyckats få till 3-4 dagar ledigt innan man börjar jobba.
För det första så är man helt kraschad efter några dagars intensivt festande med minimalt med skönhetssömn då man inte vill missa något.
Samt att ofta så dunkar basen genom hela hjärnbalken.
För det andra så kommer man hem på kvällen efter flera timmars resande och har shit loads av packning som består av våta kläder, organiserad röra på packningen plus allt annat extra.
Där är som sagt brist på tid och energi.
Men jag hade inget att välja på så det blev till att krascha och ställa klockan.
Så har det varit hela veckan.
Vakna, hantera, dra till jobbet och komma hem på natten.
Allt Jag önskat mig har varit en hel dag av ingenting.
Bara vara.
Så kom fredagen.
Legat på soffan och njutit av just det där, att inte göra någonting.
Fram tills kl 12 sen började jag städa och göra allt klart.
Jag njuter när hemmet är kliniskt rent.
Däckar på soffan, vaknar.
Drar och hjälper Tobbe med det sista flyttlasset som hade blivit hans sista utmaning här i livet.
(Förutom flyttstädningen)
Rundar av kvällen med ett besök på hemmakväll.
Voila!
En runda egentid till innan sängdags.
Riktigt Nice!
Att bara vara, egentid i snigeltempo.
Me and more me!
Fast jag vet i bakhuvudet att så fort den här lilla förkylningen har släppt så blir det ett helt annat tempo.