http://slipzknut.blogg.se/

Låter toppen få fuktas lite. 

Sen så låter jag det fingret få sticka upp i skyn. 

Yes, som jag trodde. 

Det blåser... 

Nu är där en vintervår med höstkönsla som pågår utanför hemmets varma vrå.

Tvätten är i rullning, sen så ska dammsugaren rastas. 

Lite Matlådor ska göras. 

Sen så har jag blivit ombedd att introducera Marwin för JK och han ska dessutom få ett Träningsschema. 

Sen blir det hem å äta för att fylla på energin. 

För kl 19 blir det att dra till gymmet igen.

Fast med Tobbe, som har börjat imponera bland vikterna. 

Ja, detta är min enda lediga dag utav 10.

Såå skönt att vara ledig. 

🤣

Det gjorde den, på sätt och vis. 

Men ändå inte. 

Kommer inte ens ihåg hur Måndagen började, för hela dagen eller timmarna innan jobbet rättan sagt är som borta med vinden. 

Att trippa in på jobbet, glad som en speleman för att sedan få skit på sig efter 10 min.

Det kan förändra spelplanen en smula. 

Men det är ju så. 

Det är alltid såhär. 

Jag ska alltid behöva ta och hantera andras skit, ännu värre när man ställer upp. 

Ja då ska man få ännu mera skit. 

Det värsta av allt är att ingen vågar stå för det utan allt ska bara sopas under mattan och jag ska behöva svälja det. 

Varför!?

För att jag kan eller för att andra ska slippa kladda med skiten? 

Tycker det är så kul att se andra lyckas med allt de tar sig ann.

Små som stora utmaningar, projekt som små livsförändringar.

Vad som helst! 

Framgång är alltid en resa i rätt riktning mot det livet man vill leva.  

Sånt stöttar jag helhjärtat! 

Men varför ska det då inte vara ok att jag gör mitt. 

Att jag sätter mina mål och siktar emot dom utan att det ska sticka någon tafatt jävel i ögat?

(Lugn, det hjälper inte. Svälj bara svälj.)

Tisdagmorgon. 

Larmet hördes inte pga "tyst läge".

Där finns två varianter av det. 

Men jag vaknar som sagt i tid, av mig själv. 

Har sovit 4 h och grubblat en del på hela grejen.

Tar mig till jobbet igen och har ett mantra som gäller. 

Precis som när jag och Tobbe tränar. 

"Vi bara kör igenom allt, sen är vi klara och drar hem".

Väl hemma så har den underliggande huvudvärken som legat som en sniper på tinningen fått ett riktigt fint fäste om vänster hjärnhalva. 

Däcka på soffan, glöm allt vad planer för dagen heter. 

Bara gör det Daniel. 

Skit i allt och alla för en stund. 

För snart är det onsdag, då kör vi på igen. 

Jag tror inte jag är ensam om att hålla med honom. 

Men oj vad bra den var!

Fredagen var tänkt att spenderas i Köpenhamn på kvällen/natten.

Men de fick bli ändrade planer där. 

Tur var väl det, för när jag kom hem kl 15 efter jobbet så var det pang i soffan.

Powernap FTW!

Sen återhämtade jag mig aldrig riktigt efter den. 

Så det blev att korka upp en vinare och avnjuta några glas. 

Solsidan blev kvällens film, dock så var den ingen "taklyftare".

Söndagen vaknade jag upp på soffan. 

För det var där jag hade somnat. 

Några planer på att lämna den hade jag inte heller. 

Men!

Klockorna var omställda. 

Det var fortfarande ljust ute kl 18.

Så jag cyklade och lämna tillbaka cykeln till brorsan, sen blev jag sugen på att gå en runda. 

Men då blev jag sugen på att springa. 

Så då gjorde jag det också. 

Avsluta kvällen med bio med Tobbe. 

Vi brände dricksen på Pacific Rim Uprising. 

Riktigt bra!

Lördagen var det dags för ett av de tre jobben. 

Det där extra jobbet som jag fick för en månad sedan. 

Som jag verkligen verkligen gillade. 

Bartender!

Så jävla kul!

Det blev sent,så en sväng inom macken påväg hem för att äta nybakade bullar och däcka på soffan. 

Helgen var grym!

Ja, så mycket ledig man nu kan vara en dag som denna.

Efter 6 dagar av jobb och träning så blir där lite sysslor att ta hand om denna lediga dag.

Men!

Jag kände för att unna mig lite med så jag har varit hos frissan och fixat till frissen. 

Sen så blev det en runda i grillen med. 

Tvätten blev avverkad och en tur till Tyringe stod på tur. 

Besök hos bästa Kimeta. 💛

Sen hem och städa lägenheten. 

Gymmet fick sig ett besök och sen blev det att göra Matlådor. 

En minst sagt produktiv dag!

Säga vad man vill, men jag trivs med att ha fullt upp så man verkligen kan njuta av de där små stunderna.

Som nu, skedar Daysi på soffan. 

Livets liv som levs på bästa sätt!

Känns helt fantastiskt att vara fylld av en sådan här drivande energi. 

Ps:

Jag fick den där tredje anställningen, så allt går precis enligt planerna. Ds

🤩

Här ligger jag helt utpumpad och slutkörd. 

Hade jag inte haft denna spänningshuvudvärken så hade jag sovit som en liten bebbe nu. 

NO doubt!!

Men det är ju baksidan av det hela projektet. 

Baksidan man gärna inte pratar om. 

Minus i intag, socker som lämnar kroppen. 

Springa på toa 2-3 ggr /h minst.

Tröttheten som kan infinna sig när den själv känner för det. 

Hungerskönslor som kommer till och från. 

Men jag tar det. 

För jag vill nästan ha det lite så. 

Hårt jobb lönar sig!

Och idag fick jag bekräftelse på det. 

Bara sådär!

Av flera olika personer. 

Där kommer en tid då det känns som att man anstränger sig mer än vad det egentligen ger. 

Och nu har jag valt att gå den riktigt långa vägen, så den känslan ska inte komma lika överraskande. 

Men jag räknar med att den kommer. 

Och precis när jag hanterat denna rundan och bara håller ut så bemöts man av varma ord och pushande komplimanger. 

Inga filter, inga likes. 

Inget fake ass media konto som behöver något av ovanstående. 

Bara ord som kommer ut i stunden.

Och det känns mer äkta än något annat!

Mer av den varan till alla. 

Tack som fan! 🧡

God natt!

Nu ska jag smajla mig till sömns. 

För imorgon skriver jag kanske på ett nytt anställningsavtal. 

Alla ställda till ingen annan än mig själv. 

Hela arbetsgrejen är helt bortblåst!  

Jag vet alltså inte vad jag vill jobba med eller bli. 

Och Jag orkar faktiskt inte tänka mer på det. 

Nyårsafton 2017 lovade människor runt om i hela världen sig själva löften.

Löften om precis allt mellan himmel och jord. 

Jag har gjort ett sådant löfte för några år sedan. 

Ett löfte som jag höll!

Trots alla motgångar och nergångar. 

Ett löfte som förändrade mitt liv, som förändrade hela mig. 

2017 gjorde jag en plan för mig själv när allting gällande relation rasade.

Vad jag ville ha och uppnå.

Materiellt, med mig själv. 

När bilden var tydlig och klar så var det bara att sätta igång. 

Nyårsafton 2017 kunde jag säga till mig själv att jag uppnådde precis allt.

2018 har jag saknat visioner.

Inga målsättningar. 

Jag har inte vetat ett skit om någonting. 

Men så mötte jag någon i tvättstugan, vi pratade om allt. 

Och Jag fick frågan "vad vill du"?

Då svarade jag bara. 

Och då slog det mig. 

Detta är något jag drömt om så länge. 

Jag började ärligt talat brinna inombords. 

En sådan glöd, med en viljestyrka som bara ryter. 

Idag så bestämde jag mig. 

Jag har en klar bild av hur jag ska göra,  vad som krävs för att få det jag vill ha.

Allt annat får vara på paus nu. 

Vilken dag, vilken jävla känsla!

Så magiskt jävla bra!! ✨

Precis som då, precis den gången som alla andra gånger så kommer jag göra allt för klara det. 

Siktet är inställt, fokusen är på topp och viljan stark. 

Nu kör vi! 

Du föds mer eller mindre för att under en lång tid, sakta men säkert. 

Ta den krokiga raka vägen emot döden. 

Det kvittar vad du gör, vad du än åstadkommer. 

Vem du än är! 

Du kommer att dö. 

Gammal, ung eller någonstans där emellan.?

Lyckligt eller olyckligt.?

Men det är väl resan dit som är spännande?

Det är väl resan dit som vi kalla för livet.?  

Och livet är precis som vi alla vet, inte så jävla enkelt och lätt att leva alltid.?

Men vad är det värsta egentligen, det värsta man kan uppleva när man just lever? 

Att förlora någon? 

Att sakna något? 

Att dö? 

Jag tror att det värsta som finns i livet är den inre bilden man har över vetskapen hur saker kunde ha varit.

Att känna eller kunna ta på något som inte finns i nuet. 

*Du anser dig vara en bra person, du har det där bra liksom. 

Men varför känns du inte attraktiv inför andra ? Varför är du fortfarande singel? 

~Downie 

*Du gör ett bra jobb, du borde faktiskt kunna ha en chefsposition eller mer ansvar. 

Iallafall en högre lön.

För dig Kan man räkna med och du har hög arbetsmoral. 

~Downie 

*Du är pålitlig, du är rolig. 

Du är rakt av en bra människa. 

Varför har du inte fler vänner, eller varför hör dom inte av sig? 

Du är ju rolig att umgås med. 

~Downie 

*Tänk om han eller hon bara hade fixat det där. 

Eller om du bara kunde ändrat den där lilla biten. 

Ni borde ha lyssnat på varandra istället för på andra. 

Då hade allt varit perfekt, det hade varit ni. 

Så som det var menat att vara. 

~Downie 

Så enkel är vardagen. 

Some Days you win, some Days you lose!  

En "downie" här och en annan "downie" där. 

Det är så livet är. 

Men det blir jobbigt när de bli många. 

Typ allihopa på en gång. 

Vad gör du då? 

Det är egentligen skitsamma om du har "downies" eller ej. 

För du kommer ändå att dö. 

Jag säger att livet är till för att levas.

Fullt ut! 

Men vi är bara människor säger Hal Jordan. 

Men om jag vill leva lite mer än bara som en människa. 

Vad gör jag då? 

(Drömmer jag eller lever jag bara lite extra?) 

.... Vilken dag är det?

🌠 

Tisdag!

Yes!

Underbara lediga Tisdag!

Snabbt upp ur sängen för lillebror hade kollat fel på sitt schema. 

Han skulle sluta kl 13 enligt våra planer.

Jag skulle slänga in en maskin tvätt kl 12,sen hänga den vid 13.

Därefter skulle vi mötas upp på gymmet. 

Men!

Jag får läsa att han tittar fel och slutar klockan 12.

Jag sneglar sedan på tvättkorgen och tycker inte den rackaren är värd det extra jobbet. 

Jag hämtade ut mitt paket och det färdiga beställningsjobbet på guldfynd. 

Ryggen, axlarna och magen fick sedan sitt. 

Jag mådde typ illa och kände mig riktigt dålig första 1/3 av passet. 

Det är tungt nu!

Men sen så kommer maskineriet igång och man går in i tredje andningen. 

😉 

Fick minsann bli lite bilder idag. 

Katten skulle på återbesök hos veterinären. 

Besöket tog ca 2 min.

Resan dit och själva väntan, 45 min.

Well well. 

Allt såg bra ut och Daysi slipper numera ha något annat på sin kropp än just sin egna päls. 

Hurray för Daysi ❣️

Helgen för mig startade kl 20.00 Fredagskväll.

Kl 20.20 satt jag i telefon och pratade med Fredde.

Så impulsivt nog så körde jag till Helsingborg. 

Sen så hamnade vi på ett Rave i Skånes Fagerhult. 

Efter en hård arbetsvecka så kan jag erkänna att jag var mör. 

Men det var kul att träffa alla gamla och nya. 

En del insikter fick jag dessutom med mig hem. 

Så resan blev precis vad jag behövde. 

Lördagen var bokad i Andreas och Theos namn. 

Laga mat ihop med brorsan och fira tillsammans med Tobbe och Sara. 

Supertrevligt en lördag som denna. 

Söndagen blev det lite biltur igen. 

Då hamnade jag ute i Hästveda hos Evelina. 

Där bjöds det såklart på kaffe och tårta då hennes barn haft kalas dagen innan. 

Sen så blev det ett senare än planerat gympass med Tobey.

Helt klart en snygg avrundning på helgen med en smula högre intag av kcal än planerat. 

Men what The hell!

🤗 

Så kort sagt, en förträffligt bra helg. 

Enorma hungerkänslor var också med på inbjudan. 

Det här liksom just den här övergångsfasen till. 

But still, pain in the ass!!

Det är gårdagen jag skriver om, dagen då vi skulle bryta ryggarna och slappa oss genom timmarna fram till jobb. 

Så blev såklart inte fallet. 

Vi Krossade våra ryggar, körde ett riktigt bra pass rätt igenom. 

Efter att vi tampats med Daysi gällande nytt bandage på magen. 

Det var precis som jag föreställde mig när jag var på djursjukhuset och de bad mig byta detta var tredje dag. 

Hon är omöjlig, jag får väl faktiskt erkänna att det är lite mitt egna fel. 

Halsband har hon aldrig behövt använda så kragen/tratten är ju rena mardrömmen.

Det är detta som är alla komplikationers moder. 

Själva bytet började bra. 

Tobbe höll och jag plockade. 

Men så var sista biten så jävla bra klistrat att det gjorde ont på henne. 

Sen efter flera försök var hon i upplösningstillstånd. 

Men vi fick på den sista lappen jag hade. 

Men den plockade hon av. 

Jag var onekligen vansinnigt trött på detta och jag kokade inombords. 

Så jag avreagera mig på gymmet för att kunna lösa problemet bättre sen.

Det fick bli djursjukhuset igen. 

De fick faktiskt använda remover gärdet satt så hårt. 

Sen lite trix så var hon klar. 

Och Jag var helt förstörd och superhungrig. 

Men, vad göra!

Öste ner en matlåda i strupen följt av en Shake. 

Sova 45 min.

Sen jobba. 

Idag är jag ledig. 

Och allt har gått bra hittills. 

Men dagen är som sagt inte slut. 

😉 

Kände inte alls för att sega och bara "vila".

Så medans gröten var i mikron så gjorde jag Matlådor. 

Kyckling burgarna ifrån Max är perfekt för den snabba matlagningen. 

Körde på lite ris till det. 

Jaha!

Vad ska jag göra nu då?

Fuck it!

Jag drar och tränar. 

Dock så kör jag 4-dagars schema och sänkningen tillsammans med höjning på schemat kan bli en påfrestning.

Så det blev ett lättare pass. 

Alla delar utom de Som ska pressas till bristningsgränsen imorgon med Tobbe. 

Dock så pressade jag lite mer än planerat, för mina glutes ömmar otroligt mycket i skrivande stund. 

Tisdagarna på jobbet innebär som oftast alltid fullt ös. 

Idag sparades verkligen inte på krutet!

Och två dagar felfritt med kosten. 

Vågen rör sig onekligen!

Den får bara inte röra sig för fort. 

Gick och visslade på en egen tune hela arbetspasset, dock så tappade jag bort den. 

Sen så kom julsångerna istället. 

Synd, för det var en bra jingel. 

Dags för systemuppdatering av telefonen. 

Den har liksom tjatat om det hela dagen. 

Daysi var lugn hela natten tills hon blev riktigt uttråkad på morgonen. 

Men fram till 08:30 fick jag sova iallafall.

Började jobbet klockan 12:00 idag så det är inte mycket man hinner eller kan göra innan.

Men dammsuga, städa toan och diska fick jag med. 

Det är alltid lika härligt att komma hem till "ordning och reda".

Allt går liksom i linje. 

Snyggt och rent.

Det var ju några dagar sedan saker och ting ändrades om. 

Och det var veckor sedan jag inaktivera min Fb och plockade bort Instagram-appen.

Jag hamnar i de där faserna ibland, ungefär i samma tidsperiod varje gång också.

Man tar inte en paus ifrån själva användandet. 

Man tar en paus ifrån alla andra. 

För att kunna reflektera över  sig själv för en stund, i lugn och ro.

Det har varit väldigt tufft i början på det här året. 

Enligt mitt horoskop skulle det bli så när jag läste det i December 2017.

Då skrattade jag mest åt allt bara, störtlöjligt liksom!

Men som vanligt så stämmer det på allt. 

Det är inte längre jag och Sara. 

Jag valde att göra slut, för min skull och för hennes. 

Allt såg verkligen ljust ut i början och vi hade världen framför oss. 

Men någonstans så tog vägen dit slut. 

Så tillslut försökte vi bara hitta den igen. 

Men vi är vänner och har inget otalt med varandra. 

Hon är fortfarande för mig den vänligaste människan jag någonsin träffat. 

Renhjärtad och god. 

Önskar henne all lycka. 

Detta fick jag göra officiellt på Instagram och nu här. 

Det är lika bra att få det överstökat och gå steget vidare. 

Orkar inte gå upp... 

Kan jag ens gå upp?? 

Jag måste gå upp! 

Hon det där lilla livet måste få sin medicin varje morgon. 

Hennes bandage har gäckat min ro och att kragen inte är accepterad gör ingenting enklare. 

Dock så hade jag bestämt att byta bandaget idag. 

För det började liksom bara se riktigt pinsamt ut. 

Där kommer Daysi, sen kommer bandaget. 

Att göra detta på henne kan vara något i hästväg till utmaning. 

Om inget annat så blev det iallafall bara pinsamt. 

Och hon smet iväg och tog bort alla stygnen. 

Så hej och hå, nu blev det att fara till akuten. 

Sen att jag skulle infinna mig på jobbet om några timmar underlätta inte. 

Fortfarande trött, en powernap på 7 min kändes inte helt tillfredsställande. 

En koffeinpilla och en Proteinshake med koffein, det måste hjälpa.?

Man är på ingång, ska svänga ur den lilla rondellen vid Kvantum. 

7 minuter kvar till jag börjar. 

F U C K!! Jag har ju fel skor och inga inlägg. 

Fötterna värker dessutom redan. 

Hinner jag hem å hämta och hinna i tid!?? 

Checkar in på stämpelklockan exakt 14:00

Jag klarade det. 

Söndagen flöt på bra. 

Runda av med sista måltiden. 

Wow! 

Den satt som en smäck. 

Nu delar jag och Daysi rum. 

Hon måste bo i sovrummet tills hela såret läkt. 

Äntligen är jag här igen. 

I sängen... 

Men!

Så blev det inte. 

Jag vaknade, satte på mig lurarna. 

Slängde in några låtar i kön. 

Sen började jag skura spisen och ta hand om disken. 

Sen så tyckte jag att jag lika gärna kunde slå ihjäl en timme på gymmet. 

Ett riktigt skönt pass!

Sen skulle jag äta en matlåda och krama soffan. 

Men istället så ställde jag mig och gjorde rotmos med Blomkål och stekt fisk.

Där var liksom en massa rester ifrån förra veckans kucklingsoppa. 

(Jag hatar att slänga mat) 

Därefter tog jag en skön dusch och kunde äntligen krama soffan. 

Väl på jobbet så har det varit full rulle. 

Jag råkade chocka personalen när de frågade hur läget är och jag svarade på ren automatik "Det är jättebra".

Det man ofta förväntar sig som svar är väl typ i vanlig ordning "Det är bra", Det funkar" osv. 

Saker och ting tycks ju aldrig vara riktigt bra.?

Det är som det är, men det var en riktigt bra dag idag. 

En liten omflyttning med muskelgrupperna pga lill chefens träningsvärk. 

Vilket är helt förståeligt och överkomligt. 

Enligt mig är det dock  inte den bästa kombinationen att köra armar (Biceps +Triceps) i samma pass som Bröst.

Men va fan, det ska köttas och kött kommer det att bli!

Det var sista lediga dagen igår och det är nu de sista dagarna på period #1 (V 1-3)

Har legat högt på intaget och ska nu sänka det med 350 kcal.

Samt minska på Fett-intaget. 

Så igår blev det en Cheatday igen. 

Fick med de sista lockelserna. 

Prinsesstårta + Munkar.

Sen så blev det ett senare besök hos Mr. McDonald. 

Fast i ärlighetens namn var det nog mer att tröstäta än att cheat'a med kosten.

Hon befann sig i ett delirium mellan "vill äta ikapp" och sova tills narkosen Är borta. Samtidigt som kragen gärna får befinna sig någon annanstans än runt hennes huvud.

Men hon är välbehållen och vid god hälsa. 

Det blev veckans Cheatday igår, pannkakor med glass då vi hade finbesök av Topzen. 

Lite av Saras goda veggosoppa till förrätt, sen var man minst sagt mätt och redo för att sova några sköna timmar igen. 

Där har varit för mycket vanlig mat kvar o frysen, mat som inte står med på kostschemat. 

Så där försöker man rensa ut under normala omständigheter. (Inte frossa i mig likt ett hungrigt djur)

Så korven med bröden som blev över sedan grillningen i Vedema förra helgen fick bli dagens sista mål. 

Trodde jag. 

Totalt uttråkade efter två dagar i lägenheten tog vi oss ut för att svansa runt först på Maxi tills de stängde. 

Sen vidare till Kvantum, tills dom stängde. 

Man kommer ut, utan att frysa ihjäl.