Tog några dagar ledigt från tankelådan.
Behövligt med tanke på vad som annars hade publicerats, varför skriver man blogg egentligen?
Det är som en terapi att behöva skriva av sig, men varför hålla tankebanan öppen för andra?
Jag hade kunnat sitta och fylla Facebook-planket med alla möjliga tankar. Men det är ju lite som att gå ut på balkongen och bara skrika av sig lite ut i det fria, det är faktiskt inte alla som vill lyssna eller veta.
Så du är antagligen här och läser för att du kanske vill veta eller för att du inte har något bättre för dig. Och jag skriver bara för att jag tycker om att skriva och besparar alla mina fb vänner mödan.
En hel helg i Åhus hos brorsan. Vi körde ett stadigt häng som vi kom på att vi inte gjort på jävligt länge.
Bara han och jag mot världen och allt som innehåller den, men mest slogs vi mot Blue-Ray filmerna och våra USB-sticks var våra vapen, slagfältet bestod av datorer, tv-apparater och PS3.
När man väl provat ett sådant djup i en film så kan man omöjligen sätta sig och njuta till 100% av dvdrip.
Mitt nya case är påbörjat, musiken känns verkligen som helt nytt och det känns faktiskt mer hemma än vad jag skulle kunna tro. Det är så jävla roligt att hålla på med något helt nytt, utmaningen att hitta nya lösningar och börja lära sig igen istället för allt går på rutin.
Förresten så har jag skaffat Spotify, premium. Det är ju faktiskt jävligt trevligt och det kommer vara värt vartenda krona på den hundralappen. Nej det är slut på judelivet nu, prioritera mera och välj det som faktiskt betyder något och ger någonting tillbaka.
Precis som människor som passerar ens liv, vissa är bara inte värda mödan. Du kan aldrig göra någonting rätt för någon som ser allt på fel sätt.
Jag påbörjade en resa för mig själv för att uppnå ett högre jag, jag behövde någon vid min sida. Trodde jag.
Min resa handlade om att stå på egna ben igen och se världen genom mina ögon, för det är så jag vill se den.
Ensamt är inte tystnaden, tystnaden är lugnet.
Ensamt är det när du inte har en enda tanke i skallen.