Släpper taget om allt som varit vårt, släpper taget om det som varit svårt.
Kvittar vad man säger för gjort är gjort, alla kan dömma men vissa kan göra det hårt och vissa på tok för fort.
Släpper intresset för att finnas,för mig räcker det med att minnas, sår som är såhär stora går inte att limmas, inte med klister eller med tejp, jag förstår nu att alla löften och förståelse bara var fejk.
Slänger goda tankar på en vägg och dom går sönder som ägg, kvar blir en röra som handlar om att jag bara ville beröra och förföra.
Ja men dåså, är det så vi ska ha det så får du vara den som plockar upp och tar det, röran som inte var min utan den blev i slutet bara din!

We cant stop!
Men jag kan...