Mellan djur,mellan människor mellan ekosystemet och allt annat som lever finns där rivalitet och ibland får man både se och känna av den.

Det var så jävla bra förr när jag bodde ihop med John, vi var två sjövilda Cowboys som var riktiga experter på att tagga igång varrandra,det resulterade i många galna fester som höll på hela natten och långt in på dagen.
Men tiden gick och jag märkte att det är ett liv jag kan leva i lagom dos och endast enstaka tillfällen,för jag gillar den stabila biten med jobb och rutiner och att ha pengar på kontot.
Så vi blev lite rivaler där,och det kan bli svårt att lösa när man bor ihop och båda vill dra åt varsitt håll.
Men när allt väl kom till krita förstod vi båda att det funka inte längre,men det var han som sa det och gjorde slag i saken.
Vi skildes som vänner men vi har fortfarande inte pratat sedan han var här och lämnade nyckeln.
Jag vet att vi fortfarande är polare, men ibland måste man gå själv för att veta vart man vill komma.

Jag växte mig stark med hans hjälp efter psykosen med linn,och in flyttade Tobbe istället. Vilka planer vi hade,sjuka fester mm mm.
Men dom planerna kunde vi slänga i organiskt för vi fick nya grannar både ovanför och under,de ovanför är toppen men de under är bara fy fan i Vietnam.

Chippeliners som sjunger kareoke,gnäller på minsta lilla och är bara allmänt missanpassade i vårt lägenhetshus,och dom lagar mat som förpestar våran trappuppgång.
Så vi har fått varning tack vare dom,därför mindre fester och därför är det stabila mer överlägset än det vilda. Så där har vi två rivaliteter,på jobbet får jag höra på knackig svenska att denne person vet vilka de är och berättar lite av deras life story,på riktigt knackig svenska.

Han som bor under oss är en player,ett ego,ett rövhål som lämnat en familj för sverige,gift sig och dumpat en svensk och gått in i ett annat förhållande med en riktigt ful vitnames och går på social bidrag, och kommer inte från samma del av Vietnam som berättaren gör.Får höra detta på riktigt upprörd och knackig svenska, lite som att lösa suduko men det blev förståligt.

Den bästa "sambon" jag faktiskt har haft är Tobbe,visst är där brister i sambolivet men det ser ljusare ut och man är faktiskt inte helt fläckfri själv.Vi planerar gemensamt våra fester eller tillställnings kvällar,vi sköter våra jobb och har pengar på kontot, äter och lever gott,delar samma intressen men har ändå egna.
Jag kan prata med honom om i stort sett det mesta och han kan alltid vända sig till mig. Vi har ett shysst flow för vi går nog lite på samma väg, och vi vet båda innerst inne vad vi vill få ut av våra liv.

Rivalitet, det har sina fördelar och sina nackdelar.
Och du lilla flicka har precis lagt anabola i min träningsväska och blåst in friskluft i mitt sinne.
Tack!