Börja veckan med sömnbrist är varken lovande eller upphetsande.
Men det är väl konstigt ibland hur man lyckas klara av det ändå,super aktiv mellan 7-13 men sen kommmer bakslaget. Oviljan,olusten det totala förfallet.
Timmarna går och äntligen kunde man avlägsna sig,för att komma på att jag måste hämta min cykel som inte står hemma. Nåväl,det är bra att röra på sig.
Väl hemma ville jag bara dö,men så kom där en liten uppiggare och läget förändrades radikalt.
Dusha av mig alla matdofter och fräsha upp mig för jag skulle ner på gymmet.
Två timmar råpump, skön nervarvning i samtal med Ahlgren och sedan avsluta passet med att små tragga med bröderna Lucchesi. Det är aldrig långt till ett skratt när man latjar med dom.

Fick ordning på slafsgrytet med,tar inte så lång tid om man bara plockar in den rena tvätten så man kan använda tvättkorgen korrekt. Voila!
Super trött,jätte nöjd och tycker att den värsta tänkbara dagen blev skit bra trots allt.