Idag har jag väl fått två riktigt sjuka garv.
1: När jag öppnar instagram och får se den sjukaste bilden på en person.
2: När jag får höra att ren välvilja och vänlighet förvandlas till ett hot, en noja.

Två helt skilda saker men kan skratta lika mycket åt båda. Dock tycker jag det är roligare med riktig humor istället för att kunna skratta åt detta skeva samhället man lever i. Men vad kan man göra om inte skratta?

Jag kör mitt enspåriga spår och låter allt annat rulla på,jag lägger mig inte i hur man skruvar och vrider för det är ju inte jag som sitter och lider.
Jag tänker inte gömma mig bakom en fasad för jag har sagt som det var och sån är ju jag, jag kan förstå att det kan vara svårt och ta när man inte känner sig själv och inte kan skilja på dåligt eller bra.
Jag stänger av ljudet utanför och tar stor klunk luft sen är allt som var av värde bara borta, liksom bara puff.

Styrkan ligger i tiden,allting löser sig av sig själv.