Semestern är slut och vad jag fick ut av den är fortfarande ett mysterium. Bästa var väl kanotturen med Emma och Tobbe, bästa vädret och en jätte mysig tur.
Stockholm hade med sin charm men även sina stora nackdelar. Helgens spelning var också lyckad med slutet på den helgen blev inte alls som man tänkt sig.
Sista dagen hade man en magnet i soffan kändes det som,man bara låg där och väntade på att få turen att gå och lägga sig.
För vadå? Gå upp och ta cykeln till jobbet och kroppen fulladdad med misär.
Kan det bli sämre än så? Ja faktiskt.
Enligt vissa källor misskötte jag min sjukskrivning så jag fick prata med högsta chefen.

Det här varit en tung dag, vilade en timme när jag kom hem sen åt jag lite. Tog en dush och cyklade till maxi och smågled lite. Kommer hem och bestämmer med Tobbe att vi ska kolla film, filmen rullar en timme sen bara stängs datorn av och den vägrar visa mer film.

Exakt kl 00.00 hände detta så hoppas det var det sista tråkiga som hände det dygnet.

Man kan inte förvänta sig att man får den respekten man förtjänar,tilliten är inget du kan göra något åt, och den där ursäkten som suddar bort allt ersätter man gärna med " äh vi bara glömmer det här" .

Ja vi gör det, vi bara glömmer precis hela skiten med allting.

Jag sväljer och sväljer, ska bara glömma och släppa.
Varför saker förlorar sitt verkliga värde är för att vi sätter inte högre pris än så på det.

Rea ut hela skiten och sen kan du även ta och rea ut dig själv,för då är alla nöjda.