En dag i veckan
Kategori: Allmänt
Måndagsmorgon, jag är ledig.
Har kört alla mätningar och är så nöjd att jag fått fart på allt igen.
Stötte på en platå för två veckor sedan.
Det har tappats mycket och formen har onekligen börjat ändras.
Men vågen har knappt rört sig.
Det följer ju egentligen planeringen till punkt och pricka, så det är inget som fel.
Så nu i 10 dagar blir det lite tuffare, så jag Kan luta mig tillbaka igen senare.
Det kanske blir en sån här spurt till om ca 4 veckor, men det tar jag då.
Första delen är avklarad, jag går in på andra för att sedan veta hur jag ska styra den tredje.
Där är mycket som är bra runtomkring mig nu.
Gick igenom hela mitt Instagram konto igår, typ.
Jag ser kontrasten, jag ser alla skillnader. Jag ser utvecklingen jag gjort och gått igenom under alla år.
Men det jag höjde ögonen över är hur jag alltid varit en glad kille, med ett brustet hjärta där inne i bröstet.
Ett hungrande, saknade brinnande hjärta som alltid sökt någon att älska och dansa med.
Det är en stor skillnad från då till nu.
Jag märker dessutom hur mina egna tankar påverkat just hur det känts i hjärtat, ensamt och livrädd för att bli ensam.
Så tänker jag inte nu, så jag känner inte så.
Därför är jag inte längre rädd.
Men visst, jag ska inte förneka.
Tankarna finns där.
Det är inte fel att lägga all den brinnande kärleken på sig själv, därför kommer jag känna mig älskad och därför kommer jag inte känna ensam.
Mest av allt, jag lämnar inte mig själv och får något för allt jag gör.
