Hälften vågat...
Kategori: Allmänt
Så har jag såklart stött på några, inte motgångar. Snarare några kurvor.
Några indirekt skarpa medans en och en annan är lite mer utdragen.
Såklart räknade jag inte med en enda lång raksträcka där inte ens ett älgahuvud skulle dyka upp i min framfart..
Men!
Det tvingar mig till att reflektera om lite över det hela.
Tiden. Ekonomin. Motivationen.
Energin.
-Hur mycket kan jag göra och hur länge kan jag göra det?
Går det att ens genomföra?
För och nackdelar vägs upp.
När den biten är klar så väger jag in risker mm.
Hur stora får och kan dom vara?
Riskerna.
Och vad är det värt i slutänden?
I min värld, allt just nu.
Shit!
Detta är så stort att det faktiskt skrämmer mig en smula.
Jag vill verkligen inte misslyckas eller fucka upp det här.
Men mest av allt vill jag få uppleva det, detta året.
Nästa år och alla som kommer därefter tills glöden kanske lugnar sig?
Dom säger att man ska våga hälften, så är hälften redan vunnit.!?
Så om jag satsar allt, kan jag då få hela kakan?
Eller finns risken att jag bränner ner hela huset till perfekt grillkol?
Håll dig till planen!
För den känns rätt, den verkar leda mot något som faktiskt är större än det jag faktiskt är ute efter. Egentligen! ( Skogen bakom alla träd? )
Där i slutet kanske man uppnår en inre "peace of fucking mind".?
För detta är en bit av mig som jag drömt om.
En bit som faktiskt är och känns som jag.
Som jag hindrat mig själv ifrån.
Med hjälp av andra.
Så därför är detta min resa, min resa och ingen annans.
Vilda drömmar och kantiga pusselbitar.
Men jävlar vad det makes me feel alive!
