Tunghäftan
Kategori: Allmänt
Samtidigt som där finns absolut ingenting att ta upp eller berätta om.
För precis så är det.
Där händer så mycket bakom kulisserna men The show must go on.
På scenen är där det ena skådespeleriet efter det andra.
Publiken jublar eller buar.
Eller så gör dom ingenting.
Kanske upplever en spänning, nervositet eller en förväntan?
Min helg som var föll som ett korthus.
Jag tog en paus ifrån det hela inrutade livet gällande allt för en helg.
Och Jag ska ärligt säga att jag vantrivdes!
Visst, absolut!
Där var några "high lights".
Men den där inre friden var kaputt.
Mycket tack vare att jag hade väl egentligen plan som skulle vara givande, så som en helg ska vara.
Men så släppte man lite på tyglarna och voila!
Precis alla planer gick åt skogen.
Så otroligt frustrerande!
Träffade på många människor, och det är alltid på gott och ont.
En storslagen artist har lämnat oss.
Avicii!
Har velat se dokumentären så länge och nu blev det av.
Så otroligt tung!
Ännu en gång blir man påmind om skådespeleriet och kulisserna.
Man tänker tillbaka på sin egna tid när vi var igång.
Jag förstår honom så väl.
Och Jag/vi var ändå inte ens i närheten av något av det där.
Han levererade hit efter hit.
Han var storslagen, större än vad vi själva ens visste!
Han är värd det bästa!
~Vila i frid~
Trots att korthuset rasade så har helgen bjudit på många nya insikter.
Gällande korthuset.
Det står upp igen.
Lika stadigt som förr.
Pressat till bristningsgränsen. 😂
