Lilla födelsedagsgrisen
Kategori: Allmänt
Vissa tar en semester.
Andra tar och stänger av hela världen utanför.
Vissa röjer som djur för att få upp livsgnistan några grader.
Somliga tar det bara lugnt och njuter av den lugna tillvaron som bjuder på det som önskas.
Jag är väl lite av allt det där, med min egna lilla twist.
Tänka sig att ryggen blivit bättre och att man kunde vända tillbaka till gymmet.
För att sedan åka på en förkylning eller vad detta nu är som har hållit i sig i fyra långa veckor.
Alla huskurer och metoder är beprövade.
Nu kör jag den sista utvägen.
Men hur som än haver.
Helgen som har varit, det är den jag ska komma till.
Födelsedagsgrisens helg.
Min älskling, min ängel.
Min alldeles egna lilla Sara.
Det var hennes helg!
För hon fyllde minsann 33 år.
Sara behöver kärlek och hon uppskattar allt där omkring.
Hon belyser det lika mycket som att hon inte kräver det.
Aldrig någonsin!
Det lilla i vardagen och i livet är det stora för henne.
Så vad ger man någon som blir glad över precis allting?
Jag menar, vad kan jag ge för att hon ska känna sig speciell?
Jag planerade gåvor med alla möjliga prislappar.
Men det kändes inte rätt.
Sen bokade jag hotell och planerade allt som hör till.
Men det kändes heller inte helt rätt.
Så när jag la ner allt det där och tänkte på bara henne och hennes alltid överglada ansikte, det där oändliga leendet.
Då slog det mig!
Så jag gjorde ett hemlighetsmakeri med hennes föräldrar.
Planerade in allting i minsta detalj.
Sen kom dagen.
Jag väckte henne med tomtebloss och sång.
Tog henne med upp till Ullared som hon velat till så mycket efter förra gången.
Med ett tillhörande presentkort och mitt djupa tålamod kunde hon sprätta omkring.
Sen så körde vi neråt igen, dit hon inte visste.
Slutdestinationen blev hennes föräldrars fantastiska stuga i Skummeslöv.
Där fick hon mer sång av dom som älskar henne och som hon älskar.
Brasan var tänd, skumpan var framme.
Mys möttes av en otroligt god trerätters som hennes mamma hade lagat.
Sen så fortsatte kvällen så.
Vi fyra umgicks, vi "bondade" som Sara brukar säga.
Kvällen blev till natt och sen så sov vi över där i Saras rum.
Dagen därpå vaknade vi senare än vanligt.
Saras pappa hade varit och köpt nybakade bullar så det blev en riktig lyxfrukost innan vi körde hem.
Alla bitar föll på sin plats.
Det blev mer eller mindre perfekt!
Om jag kommer stå där med tomtebloss i handen och sjunga "Ja må du leva "med en jätteförkylning igen?
Nja, det vet man aldrig.
Grattis älskling!
Jag älskar allt med dig!
💓
