Den har alltid funnits där!

Drömmen om att få ha en egen hoj som tar mig dit jag vill, när jag vill!

När allting var som mörkast och allt kändes som tuffast.

Jag var onekligen trasig inombords. 

Ovetande om varför?

Så var det denna drömmen som kickade igång allt igen.

Livet, gnistan och den där energin! 

Jag tänkte och räknade på vad som behövdes och vad som krävdes av mig. 

-Ta de där extra jobben och ge dig fan på det!

-Håll det för dig själv och gör det som måste göras, ända fram tills du har klarat det! 

Allt för att få känna det där ögonblicket när jag står med körkortet i ena handen, nycklarna i andra.

Framför min alledes egna motorcykel.

Det skulle vara värt precis allt!

Dessutom lärde jag mig så mycket nytt om mig själv under resans gång.

Värdet av människor och den där skillnaden på vänner och en riktig vän. 

Den är så himla hårfin men samtidigt så enormt stor. 

Jag lärde mig skillnaden på när man är omringade av människor som stöttar och vill väl och glädjs åt ens framgång. 

Precis som när man vet att man inte är det!

Då vet du också skillnaden på när du kan berätta något för någon, eller när du ska hålla det för dig själv!

Sara sa närmare slutet, "jag förstår nu varför du valt att hålla allt det här för dig själv".

Hon var med mig hela vägen, först som min vän. (Ovetandes om allt) 

Men där och då mitt i allt när det inte fanns tid och rum för kärlek så insåg jag. 

Att den där livskamraten jag slutat leta efter är ju precis framför näsan på mig. 

Och alla mina egna brister uppenbarades.

Och när hon var borta så förstod jag hur mycket jag verkligen alltid saknade henne.

Det låter kanske lite "shizzy". 

Men jag och Sara är perfect match! 

För vi är så lika som människor och vi har båda våra grejer som vi jobbar med. 

Samtidigt som där är de där olikheterna, som mig personligen ibland kan få mig att vilja slita av mig håret.

Hennes och mina. 

Och vi vet om det!

Nu när vi lärt känna varandra. ❤️

Jag sökte mina drömmar, jag uppnådde dom själv. 

Ingen kan eller ska säga till mig vad jag kan eller inte ska göra. 

Jag är inte alltid 100%. 

Jag är inte bäst! 

Men jag vet vem jag är och jag vet vad jag går för. 

Någonstans mitt i allt detta så kan jag faktiskt erkänna, att jag för första gången i mitt liv äntligen känner "some peace of mind"!

Det var inte mckortet eller motorcykeln som var målet eller den "stora vinsten". 

Det var allt jag lärde mig på vägen dit.