http://slipzknut.blogg.se/

Små bitar ur mitt liv och alla tankar som medföljer.

Det är sedan...

Kategori: Allmänt

En av de stora dagarna, en utav de allra största dagarna någonsin.
Den 24/4-2019 går sista delen av Avengers sagan mot sitt slut.
Det är precis som när man inser att man har gått tre år i väntan på alla Sagan om ringen filmerna. 
En film på bio i tre år. 
För att sedan invänta 3 till, Hobbit filmerna. 
Det är en era av filmer, en tid av längtan och frustration.
Man kan väl säga att man vuxit upp i biostolen.
Absolut något att berätta för barn och barnbarnen. 
Jag har varit beredd på att ta semester om det skulle vara så för att kunna se premiären av Avengers på Bromölla bio. 
Misslyckas trots allt fatalt med detta. 

Har väntat på att kunna få boka biljetter. 
Fortbildningen för att kunna fortsätta som väktare börjar just det datumet. 
När biljetterna väl släpps så är där inga bra platser. 
Minst sagt tråkigt!
Men jag får helt enkelt undvika sociala medier mm. 
Tills Måndagen kommer. 

Men det är inte Endgame som står i fokus idag. 
Det är starten på den sista säsongen av Game of thrones. 
Kl 03.00 Söndag natt droppades det första avsnittet av den sista säsobgen.
På morgonen hade dock HBO redan kraschat.
Som tur är! 
Så hade vi redan bestämt att vänta till kvällen. 
Då vankas det middag mm. 
För det är sedan gammalt - att fira Game of thrones med fest.


Tidig morgon

Kategori: Allmänt

Klockan började sjunga kl 05.45
Det är jobbhelg i uniformen som gäller. 
Tidigare i veckan visade väderappen att det skull bli ca 14 grader med milda vindar. 
Men såklart ändrades detta. 
Lägre temperatur med en aning häftigare vindar. 
Jag som trodde att det kunde bli en tur efter jobbet. 
Men vi får väl se. 

Gick av ica i torsdags. 
Så det firade jag och Sara med ett gympass och två flaskor vin. 
Inte att förglömma första besöket på länge för den där Big Tasty'n. 
McDonalds! 
En av vinerna vi provade den här gången fick bli Xante. 
Xante är både min favorit sort att jobba med i baren och när jag står på andra sidan av den. 
Så varför inte prova deras mousserande vin? 
Helt klart en ny favorit! 

Så gårdagen kändes som en söndag. 
Inte bakis, bara trött. 
Vi tyckte båda att det blev en aning surrealistiskt att börja helgen bakifrån. 
När man gick in i affären så var alla på språng för att ladda för Helgen med massa fest och mat. 
Medans vi ladda för soffmys. 

Det börjar bli dags för att fundera ut vilken frilla som gäller i sommar. 
Här har vi en gammal klassiker en tidig morgon Sommaren 2017. 






Sommarsulor

Kategori: Allmänt

Med tanke på alla plusgrader som rör sig i vinden så anser jag att det är lite onödigt att köra runt med sprillans nya snökängor.
Så jag har varit och slängt på sommarsulorna istället. 
Därefter blev det en lätt snabbtvätt. 



Sen så var jag i garaget och satte vrålapan på laddning. 
Längtan är stor nu. 
Efter den där första rundan en varm vårdag.
Sen alla turer med henne där bak varma sommardagar och sena sommarkvällar. 



Hann med ett bra pass på gymmet. 

Drog sen och handla för att sedan tvätta lite snabbt och lätt. 
Har hängt med Sara och hennes pappa.

Sist men inte minst, kvällsmys till PH. 


En riktigt bra ledig dag så som jag gillar dom. 
Sista dagen för denna veckan på Ica imorgon. 
Sen blir det några väktarpass som avslut på denna veckan. 





No Names!

Kategori: Allmänt

Veckan som varit.
Ja den tog väl jag och Sara verkligen vara på. 
I soffan!
Riktigt dödläge efter den där toppen helgen förra helgen. 
Så man var inte så tuff dagarna efter. 
Inget gym. 
Massa gott. 
Och gjorde bara det som man var tvungen till att göra. 

Spelningen med brorsan gick över all förväntan. 
Lite nervöst var det allt det ska jag inte sticka under stolen med. 
För det var typ 3 år sedan vi två spelade ihop.
Mycket har hänt sedan dess, då menar jag inte bara inom musiken. 
Men!
Som brorsan brukar klämma ur sig vid rätt tillfälle. 
"Det sitter i ryggraden".
Otroligt välspelade 2 timmar!
Grymt kul!

Några andra stora plus i kanten var att Sara fick se mig spela för första gången. 
Tillsammans med Kimeta och hennes superkille Nikolaj. 
Vi lämnade direkt efter spelningen och festa vidare i stan. 
Det var ju storm och samtliga tåg var inställda. 
Men vilken natt! 
Bästa!! 

Louise och Micke är i Thailand. 
Så det får bli att styra upp något roligt där med så fort dom kommit hem och landat lite i den svenska idyllen. 
Men fram tills dess blir det bara ett motto som gäller nu. 
"Framåt, för nu jävlar" ! 
Och vad som väntar där framme? 
Det är upp till var och en. 















Förra veckan som var.

Kategori: Allmänt

Det är inte mycket som kan lyckas kasta om mitt humör.
Jag blir väldigt sällan väldigt arg. 
Jag är som oftast aldrig sur. 
För jag försöker se det positiva ur varje synvinkel istället för den ensidiga. 
Men!
När man haft ett par nätter med för lite sömn, toppat med lite huvudvärk från och till. 
Missat två gympass och inte heller hunnit köra de andra passen fullt ut. 
Nerverna för mig är vad man kan säga, lite utan på. 
Det som verkligen blev nådastöten var när jag kommer till jobbet och möter en kollega som är i upplösningstillstånd. 
Ännu en kund som har visat sina värsta sidor. 
Vad som hade hänt fick verkligen mitt blod att koka. 
För där är så mycket skit vi dagligen får svälja inom serviceyrken. 
Som väktare är det mycket enklare. 
Att kastas in i en konflikt för att lösa den är en sak. 
Men att bara sitta och ta skit ifrån någon som "alltid har rätt".
Det är påfrestande. 

10 min senare den arbetsdagen så flyger nästa kund på tjejerna i förbutiken.
Skrikandes och hotandes. 
Jag låter till en början låta dom själva lösa konflikten gällande ett paket. 
Men jag hinner inte mer än att vända ryggen till. 
Då har den rasande kunden tagit sig in bakom disken. 
De säger till honom att här  får han inte vara och ber han lämna. 
Bestämt! 
Han i sin tur vägrar att lämna och eldar upp sig ytterligare. 
Det är nu jag anser att jag får gå in och hjälpa till. 

Jag ställer mig framför tjejerna mot mannen. 
I min tanke så vet jag att han får tre chanser. 
Dom kommer dessutom att gå väldigt snabbt åt. 
Första gången: Vill du vara så snäll och gå ut härifrån för du får inte vara här inne!
Han svarar med svordomar och med nedlåtande kommentarer. 
Andra gången: Du får inte vara här inne, detta är våran arbetsplats och så är reglerna. Gå ut!
Han svarar lika dumt som förut. 
Där kickade väktarhjärnan igång och det var slut på icadanne. 

Tredje och sista gången: Med en förhöjd röst, ökad basstyrka och med bestämda ord. Pondus! 
NU GÅR DU UT HÄRIFRÅN!
(Detta kallas tempohöjning i konflikthantering.) 
Eftersom han vägrar närmar jag mig honom så pass att han gör utfall emot mig som jag i sin tur kan försvara mig emot. 
Med självförsvar som jag kan använda emot honom så tar jag tag i han och börjar lyfta han ut.
Släpper honom, ber han sedan lika bsetämt igen. 
Då börjar han hota mig och jag kan fortsätta. 
Han återkom senare för han hade glömt sitt id. 
Samt hade med sig sin frus id som behövdes för att få ut sitt paket. 
Som han vägrade lyssna och tro på. 
Enligt personal och utåt sett liknade det här en liten brottningsmatch. 
Men som alltid, det ser ofta värre ut än vad det är. 
Mitt syfte var att skydda tjejerna, få ut mannen ifrån disken och få han att inse att han måste lugna ner sig. 
För paketet får han om han hämtar sin frus id. 
Som han inte ville hämta för han hade stått i kö mm. 
Sen att jag hade 4 ton adrenalin som ville ut är en annan sak. 
För det är väl just det, när jag väl blir arg. 
Blir jag riktigt arg. 

Där finns dagar då jag bara vill ge upp hela mänskligheten. 
Men så finns där så många ljusglimtar som får en att inte vilja göra det. 

Det är mina vänner, bästa vänner,familjen och min älskade fina Sara. 
Mina fina katter. 
Och alla andra spontant trevliga och varmhjärtade personer man träffar på ibland.
Sen alla andra saker som man har att vara glad över i livet. 

Det är ibland bara en shitty day. 
Inte ett shitty life. 










8 dagar, ett misstag

Kategori: Allmänt

Den late har inte svårt för att säga nej.
För det ligger i dennes natur att endast göra och lägga energi på sina egna givna önskemål. 
Som bidrar till dennes absoluta fördel. 
Den rädda vill säga nej, men vågar inte.
Ovetskapen om de eventuella konsekvenserna som kan uppstå är jobbigare än att göra det den inte vill göra. 
Den lojala, den säger inte nej. 
Den är trogen, villig. 
Samtidigt rädd för att kanske förlora sin position i andras ögon. 
Ögon som är och kan vara avgörande för en säker utveckling mot sin egnas vinst. 

Dom är där ute. 
Allihopa och många fler. 
Bland dina vänner, arbetskollegor och vid andra situationer där människor integreras med varandra. 
Tacka för fritiden, för den egna viljan. 
Där man själv kan bestämma.
Det är skönt att kunna säga nej. 
Viktigast i livet är du själv. 
Så är det bara! 

Min utmaning fick ett tragiskt slut. 
Slarv på de sista dagarna. 
Det blev mitt fall! 
Eftersom jag lutat mig mot att hålla strikt Lchf så kunde jag om jag velat "fuska" men ändå utan att det skulle beröra den huvudsakliga uppgiften. 
Med 8 dagar kvar så tyckte jag och Sara att det var en lovande idé att göra tacos efter gymmet. 
Fuska kan man få göra med tacoskal. 
Det är gjort av majs etc. 
Och Tortilla bröd som en extra synd på moset. 
Perfekt! 

För er som inte vet det. 
Tortilla är bakat med mjöl. 
Till färgen är den dessutom vit. 
Så vi har efter egen tolkning, ett vitt bröd. 
Där sitter jag och mumsar. 
Tills det slog mig. 

Det handlade aldrig om att gå ner i vikt eller något sånt. 
Bara att fullfölja uppgiften. 
Men, inget på listan har jag rört eller köpt. 
22 Dagar klarade jag tills man trampa snett. 

Sen åt jag tacos som om det vore sista gången någonsin. 
Med lite ångest på toppen. 

Värre än så blev det inte. 








Utmaningen

Kategori: Allmänt

Att börja året med en utmaningen som denna kan ha varit en av de bättre idéerna jag haft.
För det visar att jag har lärt mig något nytt om mig själv gentemot förra årets svacka. 
Det behöver inte vara en utmaning som ska förändra världen eller ens förändra mig. 
Den behöver bara hålla mig lite på tårna. 
För jag är onekligen en person som behöver utmaningar i livet.
Eller något att sträva mot. 
Inte bara de här vardags utmaningarna likt problem som ska lösas. 
Det har jag så det räcker på mina arbeten. 

30 dagar utan socker, godis, chips, snabbmat, läsk, vitt bröd mm.
Absolut inget märkvärdigt. (Eller?)
Men för en livsnjutare och matälskare som jag är, ger det mig många minus i vardagen. 

I december månad så körde jag igång periodisk fasta. 
Vikten hade börjat närma sig maxvikt (en bit över trivselvikt) och garderoben hade krymt precis som den brukar göra i slutet på året närmare jul. 
Allt pga för många sena kvällar med #kockarnaiköket. 
Ingen träning då där inte fanns tid för det.

Jag och Sara älskar ju att äta, skratta och laga mat ihop. 
Kolla film och äta massor av gott till det.
Men nu skulle Käkmusklerna få vila. 
Så Lchf hjälper mig att hålla sötsuget i schack och hungern på avstånd. 
Haft enormt mycket huvudvärk nu när allt socker skulle ut ur kroppen. 
Har fått svepa 2 glas saltvatten om dagen och dricka hur mycket som helst. 
Vilket leder till toalettbesök 3ggr/h.

Där floreras mycket om allt nu. 
Men jag  har kommit till insikt gällande mycket. 
Hur mycket jag vill jobba. 
Hur mycket jag vill tjäna. 
Vad som betyder mest och vad jag värderar högt. 
Den vetskapen ger en liten hjälp på traven för mina kommande framtidsplaner. 
Till hjälp har jag även lånat boken,
 "Vad vill du egentligen"? 
Den innehåller många  träffsäkra reflektioner som stämmer överens med mina egna upplevelser. 

Där är många fler runt om mig som har antagit en sorts utmaning. 
Vi får väl skylla på Instagram? 
De jag har pratat med faila redan efter ett par dagar. 
Det är ok! Ingen dömmer er.
😉

-Livet är för seriöst. 
Det var en nära väns ord när denna hade börjat Januari som en vit månad. 
Orden skrevs när hen hade ett glas vin framför sig. 
Ja! 
Livet kan vara för seriöst. 
Man ska ha svar på allt, veta vad man vill och göra de där valen och alla måsten i livet.
Fråga gärna inte om något, för du vill ju inte framstå som sämre än någon annan! 
Har jag fel? 

Utmana dig själv  eller skit i det. 
Du märker snabbt vad och vem du är.
Du kanske inser att mat och njutning står i centrum mer än vad du tror? 
Eller att du inte  dör av att äta vindruvor med en Loka till biofilmen istället för megamenyn.
Självkontroll! 
Det är mitt mantra och min belöning i denna uppförsbacken. 
Jag bestämmer, inte suget. 

Seriös i livet eller ej. 
Ingen av oss lämnar det levande. 

(Denna bloggen krascha när den var klar, så jag fick skriva om den. Inte alls lika sammanfattad och konkret som första. Men sånt är livet.) 








Samla dina tankar

Kategori: Allmänt

Jag är minst sagt på ett toppenhumör!
Har fått en riktigt bra start gällande allt. 
Är igång med periodisk fasta 16/8.
Som funkar utmärkt. 
Längtar som smått tills jag börjar med Lchf igen eller keto-diet som det så fint heter numera. 
Ska dessutom kombinera dessa två i nästa skede. 
Träningsupplägget är mer eller mindre färdigt. 
Har gjort mina pass denna veckan, bara två kvar. 
Sist men inte minst, jag är ledig fyra dagar. 
Hela helgen!
Plus lite till. 
För att förgylla detta slänger jag in en fest med. 
Kan som sagt bara bli kul. 
Förutom söndagen dårå. 
😂 

Som vanligt såhär i början på året så försöker jag kanalisera målen långsiktigt. 
Detta året står som sagt "hälsan" & "njutning" i fokus.
Dra ner på jobbandet. 
För att samla kraft och motivation för nästa språngbräda. 
Vart den nu ska leda?
Man tänker och funderar. 
Överväger och känner efter. 
Så fort jag känner att det börjar kännas lite "läskigt" och den där planen börjar likna lite utav en uppförsbacke.
Då är jag något på spåret.
Sen släpper jag det för att se om jag hamnar där igen.? 
För då kanske det kan vara värt något att verkligen fundera över. 
Att nöja sig, att uppleva en progressiv framgång. 
Att vara eller bli framgångsrik? 






En gång i veckan

Kategori: Allmänt

Känslan när man äntligen kan hoppa i pyjamasbrallorna, slänga sig på soffan och titta film så länge man bara orkar.
För där finns ingen tid att passa. 
Ingen planering att följa. 
Bara mys med käraste. 
Den känslan är alltid lika efterlängtad som träffsäker. 
Nyårsdagen, hade jag jobbat en dag till så hade jag fan rasat in till grannen och brakat in i väggen. 
Nej kanske inte riktigt så allvarligt. 
Men trött på att jobba, det är det minsta man kan säga. 
Jag har väl nått den punkten där det får räcka med mycket jobb nu. 
Komma ifatt vardagen lite. 
För jul och nyår kan ha varit den längsta helgen i mannaminne!

Jag la upp en 30 Day challange på min instastory för ett tag sedan. 
Typ när jag var precis såhär äckligt mätt sist. 
Ja, jag har en abnormt störd ätstörning gällande mat. 
Därav alla regler man knyter in sig själv i. 
Iallafall, 30 dagar utan allt vad mat med det där lilla extra heter. 
Börjar inte riktigt ännu. 
Måste tömma hemmet först. 
Annars blir det som att sätta en ponny på grönbete i en hage och säga åt den att inte äta gräs. 

En annan regel kanske? 
Eller ett blygsamt mål. 
Skriva en gång i veckan. 
Gör jag inte det så är jag antingen för upptagen eller så gör jag ingenting värt att skriva om. 
En fin måttstock det där. 






31/12-2018

Kategori: Allmänt

Den sista lördagen för det här året blev inte riktigt som den var planerad.
Eller förväntad. 
Men den blev hur bra som helst ändå tillsammans med min Sara. 
En hel söndag gick sedan  till "spillo".
Men det är ju det som hör till. 
Så jag vaknade nu, kl 01.00.
Sista dagen på detta året. 

Det skulle varit värt mycket att skriva ner allt i en lätt sammanfattad memoar. 
För det är det fina med den här bloggen. 
Att man kan gå tillbaka, till texter som är för vissa helt kryptiska. 
Men för mig helt glasklara minnen. 
Detta året kommer jag med stor säkerhet aldrig glömma. 

Det började verkligen på djupaste botten. 
Resan genom allt, motgångar som framgångar. 
Tog mig ändå med stor säkerhet till den högsta toppen. 
Toppen av personlig utveckling, till att bli den bästa versionen av mig själv. 
Denna gången sett inifrån utåt.
Istället för tvärtom. 
Många av alla mina drömmar har kommit till min verklighet.
Jag är utan tvekan nöjd! 
💖

Ska se ifall jag och kudden kan bli sams igen. 
För några timmars jobb står på schemat för att sedan åka och fira in det nya året med min älskling hos Louise & Micke. 
Fest i Kristianstad! 
Det skulle kunnat bli crazy.
Men tyvärr,  jag kör. 
För det är jobb imorgon också. 
2019 ska jag inte jobba lika mycket.
För det börjar bli dags att fundera ut vad jag ska jobba med härnäst. 
Jag har dessutom gjort min sista natt i baren på Harrys. 
Att vara Bartender kan ha varit ett av de roligaste jobben jag haft.
✨🕺🍹

~
Det som har varit får vara där det är. 
För du är här och nu!
Det enda du vet är att du inte vet, vart ditt  nästa steg hamnar efter ditt första. 
~



Gott nytt år! 
🍾✨🎆
























Lilla födelsedagsgrisen

Kategori: Allmänt

Vi laddar alla våra batterier olika.
Vissa tar en semester. 
Andra tar och stänger av hela världen utanför. 
Vissa röjer som djur för att få upp livsgnistan några grader. 
Somliga tar det bara lugnt och njuter av den lugna tillvaron som bjuder på det som önskas. 
Jag är väl lite av allt det där, med min egna lilla twist. 

Tänka sig att ryggen blivit bättre och att man kunde vända tillbaka till gymmet. 
För att sedan åka på en förkylning eller vad detta nu är som har hållit i sig i fyra långa veckor. 
Alla huskurer och metoder är beprövade. 
Nu kör jag den sista utvägen.

Men hur som än haver. 
Helgen som har varit, det är den jag ska komma till. 
Födelsedagsgrisens helg. 
Min älskling, min ängel.
Min alldeles egna lilla Sara. 
Det var hennes helg!
För hon fyllde minsann 33 år. 

Sara behöver kärlek och hon uppskattar allt där omkring. 
Hon belyser det lika mycket som att hon inte kräver det. 
Aldrig någonsin! 
Det lilla i vardagen och i livet är det stora för henne. 
Så vad ger man någon som blir glad över precis allting?
Jag menar, vad kan jag ge för att hon ska känna sig speciell? 

Jag planerade gåvor med alla möjliga prislappar. 
Men det kändes inte rätt. 
Sen bokade jag hotell och planerade allt som hör till. 
Men det kändes heller inte helt rätt. 
Så när jag la ner allt det där och tänkte på bara henne och hennes alltid överglada ansikte, det där oändliga leendet. 
Då slog det mig!

Så jag gjorde ett hemlighetsmakeri med hennes föräldrar.
Planerade in allting i minsta detalj. 
Sen kom dagen. 
Jag väckte henne med tomtebloss och sång. 
Tog henne med upp till Ullared som hon velat till så mycket efter förra gången. 
Med ett tillhörande presentkort och mitt djupa tålamod kunde hon sprätta omkring. 
Sen så körde vi neråt igen, dit hon inte visste. 
Slutdestinationen blev hennes föräldrars fantastiska stuga i Skummeslöv. 
Där fick hon mer sång av dom som älskar henne och som hon älskar. 

Brasan var tänd, skumpan var framme. 
Mys möttes av en otroligt god trerätters som hennes mamma hade lagat. 
Sen så fortsatte kvällen så. 
Vi fyra umgicks, vi "bondade" som Sara brukar säga. 
Kvällen blev till natt och sen så sov vi över där i Saras rum. 
Dagen därpå vaknade vi senare än vanligt. 
Saras pappa hade varit och köpt nybakade bullar så det blev en riktig lyxfrukost innan vi körde hem. 

Alla bitar föll på sin plats. 
Det blev mer eller mindre perfekt!

Om jag kommer stå där med tomtebloss i handen och sjunga "Ja må du leva "med en jätteförkylning igen? 
Nja, det vet man aldrig. 

Grattis älskling! 
Jag älskar allt med dig! 
💓 




Big mistake!

Kategori: Allmänt

En strålande Onsdag.
Perfekt utvilad och 2,8 kg vätska senare.
Äntligen fick man ut det sista ifrån helgen inatt. 
Hämtade upp Sara och drog till gymmet. 
Vi var båda riktigt taggade. 
Uppvärmningen gick som en dans, sen var det dags för rehab. 
De övningarna har uppgraderats till en lite tuffare warmup. 
Inga konstigheter, Squatsen kvar. 
Vi har gått ifrån balansbräda till balansboll. 
Från balansboll till stång sen vidare till stång med vikt. 
Jag skulle gå ifrån 2 st 2,5 kg till 2 st 5kg plattor.
Utförandet var perfekt!
Men det var väldigt mycket tyngre än vad jag hade föreställt mig.
Pang 💥 
När jag tar av stången så smäller det till i ryggslutet. 
Där jag har ett av mina problem. 
Som inte visat sig på 6 veckor. 
Då ser jag att jag smällt på 2 st  10kg plattor. 
Alltså 40 kg istället för 30kg. 
Idiot! 

Försökte mig vidare på lutande benpress. 
Omöjligt! 

Så det tar några dagar innan de här knutorna släpper och det gör mindre ont. 
Men det ska ju vara så ibland så man känner att man är mänsklig och att man lever. 

3 steg framåt, ett steg bakåt. 



Ett glas vitt

Kategori: Allmänt

Det känns väl lika konstigt som det känns märkligt, att man kan få prestationsångest över att man blir ledig en hel helg.
En hel helg = Fredag, Lördag, Söndag.
Jag vet att när jag jobbade 100% på ett tidigare jobb så förstod jag inte hur människor står ut med det.? 
Jobba Måndag till fredag, och leva ikapp livet på 2 dagar.
När allt man vill på fredagen när man går av är att antingen supa ner sig totalt eller bara självdö så snabbt och smärtfritt som möjligt på soffan. 

Därför är det av stor vikt att trivas med sitt/sina jobb så att ledigheten inte ska vara så påfrestande.
Detta var min första lediga långhelg på det nya schemat. 
Så planer började smidas. 
Det skulle göras aktiviteter , där skulle avnjutas både det ena och det andra osv. 

Det är därför jag gillar att jobba, så behöver man inte planera så mycket. 
Man bara är!
På jobbet. 
Smäller inga pengar, blir inte bakfull etc etc etc... 
Och man mår lika bra på morgonen som man gjorde kvällen innan man gick och la sig. 
Kanske tillomed avverkat ett skönt givande träningspass. 

Absolut att där är dom där guldklimparna när man är ledig. 
Men dom är alltid svåra att väga upp en hel söndag i fosterställning med vetskapen om att där nalkas en ny arbetsvecka. 
Och dom där sysslorna eller de andra behövligheterna som skulle ha gjorts, följer med till kommande vecka.

En tung måndag med tunga steg. 
Trots att man precis varit ledig.


Brottaren

Kategori: Allmänt

En gång i tiden ingick jag i BK Velos trupp.
Ballingslövs brottarklubb. 
Under flera års utövande och desto fler matcher. 
Så kan jag faktiskt stå upp och säga, jag var inget bra. 
Varför slutade jag inte?
Tyckte jag att det var så roligt att ta mig till träningen 2 ggr i veckan?
Att gå upp snortidigt varje söndag för att åka iväg och förlora varenda match man gick.
Känna hur hårt kroppen slog i mattan varje gång. 
Känslan av misslyckandet som gång på gång resulterade i tårar. 
Att åka hem och förmedla den intet helt överraskade nyheten om ännu en förlust. 
Pepptalken, klappen på axeln. 
Trösten som skulle få kämparglöden att flamma upp igen. 
Den som aldrig kom. 

Där var en motståndare som jag fick möta några ggr om året. 
Samma vikt, han starkare. 
Mer självsäker, på sig själv. 
På allt verkade det som.
Jag hade aldrig en chans!
Känslan jag fick då jag möte han första gången. 
Då pappa faktiskt var med. 
Hur hårt jag verkligen kämpade. 
När jag åkte på ett perfekt nacksving och mitt huvud slog så hårt i mattan under hans kropp. 
Det gjorde ont, yrseln som tog över. 
Men jag gav mig inte, detta skulle jag vinna! 

Nacken fortsatte att vridas, min arm töjdes längre och längre ifrån min kropp. 
Jag var låst, jag visste att det var omöjligt att komma loss.
Började känna mig kvävd. 
Om jag lyckas få lite utrymme så jag kan trycka ifrån med benen, dra över han för att sedan ta mig loss. 
Utmattad försökte jag allt, huvudet bultade. 
Det är kört.
Tyvärr.. 
Baam! 
Domarens hand slog som en slägga i mattan, dånet måste ha hörts hela vägen hem.?
Motståndarens hand lyftes högt, min hängde kvar. 
Jag förlorade den enda matchen som verkligen betydde något. 
Och Jag gör det bölandes! 

Brottning är en kontaktsport. 
Du slår inte ner motståndaren med ett slag eller en klassisk filmspark. 
Du går in med ett jävla anamma och tar i allt du kan för att få motståndaren på fall. 

Jag mötte honom något år senare igen. 
Jag tänkte "åh nej, inte han igen". 
Jag förlorade matchen. 
Gick ner till omklädningsrummet. 
Jag hade börjat vänja mig vid förlusterna. 
Tomrummet med de där rösterna var en vardag. 
Hur de viskar... 
Påväg ner hör jag hur någon skriker. 
På mig. 
Det är min tränare som är vansinnig. 
För tydligen hade jag tänkt högt nog för mig själv att han hade hört mig. 
Han skällde ut mig, om inställning inför en match. 
Att man inte ska ge upp. 
Att jag är bättre än så. 
Och Jag bölar. 
För jag gav nog upp för flera år sedan. 
För bättre än så är jag ju inte. 
Men det visste inte han.
Hur skulle han kunna veta? 

Allting fortsatte såhär. 
Några år senare på mitt sista brottarår var jag på min Nemesis hemmaplan. 
I Vinslöv. 
En fullproppad brottarlokal som fullkomligt kokade. 
Alla var helt galna!
Föräldrar och deras brottande barn.
Den ena kaxigare än den andra. 
Min mamma var med. 
Pappa hade gett upp att slösa tid på att gå upp tidigt och lägga en halv söndag på att se mig förlora och böla.
Kan man klandra han liksom? 

Mamma hade en tro på mig, hon ville och trodde alltid att jag kunde vinna.
Hon satt i styrelsen, helt obrydd om att jag faktiskt var den som inte vann några matcher i laget. 

Jag var bland de sista att gå upp på mattan denna dagen. 
Jag hade fått veta tidigare vem jag skulle få möta. 
Honom! 
Hela laget, tränaren och morsan hade peppat på mig. 
-Nu jävlar tar du honom! 
Du fixar detta! 

Familjen Tallroth är en familj av brottare och idrottare. 
De var Zacke och Sebbe som fick med mig ner i den där svettiga källaren för första gången. 
Pappa Roger var EM mästare i brottning. 
Hemma hos dom var där en stor tavla upphängd på väggen. 
Som zackes mamma hade målat. 
Den är avmålad Roger som slår ett kryss på sin motståndare. 
Ett kryss är när man kommer upp bakifrån och lyfter motståndaren för att sedan slänga han bakåt ner i mattan. 
Mycket poäng och en jävla smäll! 
Detta är en riktig  kioskvältare! 

Domaren får igång matchen. 
Lite känn och kläm. 
Sen var matchen igång! 
Han var lite avslappnad till en början, han har väl vaggat in sig själv i famnen av alla vinster. 
Alla hans pokaler som måste glänsa stolt hemma hos honom. 
Som han vunnit pga mig.
Men nu räcker det! 
Första rundan gick snabbt. 
Andra rundan och ingen har förlorat. 
Jag har inte börjat böla! 
Alla är helt galna i tredje och sista rundan. 
-Kom igen Branning! Nu tar du honom! 
Mammas röst hörs mest! 
Hennes ögon glöder! 
Vi är trötta, jag är trött. 
Trött och frustrerad! 
Fan, varför är det inte över ännu? 
Han ser med tagen ut, det är väl för honom lika chockerande som för mig. 
Han har inte vunnit.? 
Domaren blåser igång, vi tar grepp, tar oss loss och såhär rullar det på. 
Inget får riktigt till något. 
Mammas skrik dånar! 
Tränaren vrålar för full hals. 
Jag orkar inte mer, men jag vill Fan inte förlora igen..!
Det räcker!! 
Då blixtrar det till! 
Tavlan, tårarna,minnena, känslorna.
Allt rinner över!
Jag böjer ena knäet för att komma ner, låter mitt huvud glida under hans arm samtidigt som jag trycker upp den.
Kommer runt snabbt. 
Jag är bakom, lås nu Branning Lås för Fan! 
Lås och släng han så hårt du bara kan! 
Mina händer hittar varandra, de låser Och jag drar åt. 
Hans mage sjunker in, jag går upp på tå och med ett skrik drar jag  över han rakt bakåt! 

I denna åldern är inte detta greppet tillåtet. 
Pga skaderisken mm. 
Man ska liksom bara dra över och inte fullfölja helt ut. 
Mer som en rullning på mattan. 

Han är i luften och jag släpper. 
Han landar rakt på huvudet. 
Och han ligger!
Alla jublar, mamma skriker. 
-Fan vad bra Daniel! 
Jag hör allt. 
Men jag ser, han rör sig inte.. 
Han landade med full kraft på huvudet. 
Tuppade väl  av en millisekund. 
Domaren blåser. 
Och motståndarens tränare är vansinnig! 
Jag undrar om jag gjort något fel?
Ja, jag hade gått emot reglerna. 
Domaren kommer fram, ber mig komma in. 
Motståndaren har lyckats komma upp  på fötter igen. 
Omtumlad. 
Mina tårar fyller ögonen utan att rinna över. 
Av rädsla, trodde han var typ död för en stund. 
Att han brötit nacken. 
Och detta hände till applåder. 

Min hand åker upp i skyn. 
Hans hängde kvar. 
Jag vann! 
Äntligen! 
Jag vann med en varning. 
Med poäng och han som inte kunde fortsätta. 

Tårarna brast ut. 
Detta var den konstigaste känslomässiga stund någonsin. 
Något dog där just då. 
Samtidigt som något annat föddes. 

Men vad som dog och vad som föddes tog mig flera vilsna  år att lista ut. 

För att vinna något, för att röra sig framåt i livet så måste man tro på sig själv och göra saker som andra inte tror du kan göra. 
Eller ska jag säga, saker som du tror att du inte kan göra.
Det är inte lika lätt som det låter. 

Blod, svett och tårar. 
Det har gjort mig till den man jag är idag. 


/Lipsillen 







4 Tuffa

Kategori: Allmänt

Det är alltså äntligen Fredag.
Fortfarande kvar på jobbet. 
Här är minst sagt kaosartat!
Mycket kunder, en faslig röra i butiken pga ombyggnad osv. 
Sen har vi den där avdelningen med utförsäljning. 
En mardröm i fysisk form utav en fyrkantig låda × 2.

Ringer upp Sara. 
- Du ska inom stan? Bra!
Då ska du dessutom svänga inom systemet och Shanghaia en flaska vin. 
Ja! Den är till ikväll!

Imorgon ska vi börja dagen med lite shopping eller en tur på stan, vad nu som låter bäst?
Sen dra till gymmet och köra på veckans sista pass. 
Ett möte på Östergatan där solen alltid skiner efter det. 
Piffa till oss och avverka ett födelsedags kalas för två. 

Söndagen går i lugnets tecken utan några direkta konstigheter.

När man varit ledig fyra dagar på fyra veckor så är detta i mina ögon rena rama semestern. 
För dessa veckorna var tuffa!

HEJ HEJ 👋 

Lathund

Kategori: Allmänt

Med ett facit i hand så skulle du klara allt?
Du skulle ha svaren på dina frågor, veta vad och när du ska göra vad.
Men med facit i hand, skulle du veta vem du egentligen är?
Skulle du få reda på hur gärna du verkligen vill något? 
Skulle du få veta vad du faktiskt är gjord av? 

Idag har jag kört bilen raka vägen ner för Memorie road. 
Väktarbilen!
Alla dessa ronderna, platserna. 
De är fyllda till bredden med minnen ifrån en svunnen tid. 
Det är på något sätt ganska nice att sitta där tryggt i bilen och kunna blicka tillbaka på allt. 
Långt bak, längre än vad någon faktiskt tror.
Samtidigt som jag fortfarande är påväg framåt. 

Kör förbi några gamla bekanta, stöter på människor ifrån förr. 
Snackar lite smått med dom där nya ansiktena som man träffar på ifrån de andra jobben. 
Jobbet är detsamma!
Allt flyter på av sig själv, ronderna och larmen. 
Lite bakgrundsmusik på det. 
Det fina vädret och alla färger som börjar komma nu. 

En framgångs saga. 
Det är vad de senaste åren har varit. 
Jag har varit en helt annan person, gjort helt andra saker. 
Målen man haft har varit en pojkes drömmar.
Nu är dom alla uppfyllda!
Men det känns verkligen som att det skulle kunna vara dags att faktiskt sikta ännu högre?
Jag menar...
Varför ska jag dj.a andras musik när jag egentligen är fullt kapabel till att kunna skapa min egen? 
Varför läser jag andras böcker när jag skulle kunna skriva min egna bok?
Varför jobbar jag så mycket för andra och deras företag när jag skulle kunna jobba för mig själv och mitt egna? 

Om jag hade haft ett facit. 
I handen. 
Så hade jag inte suttit här och skrivit om det! 

"När man vet vad man verkligen vill och är beredd på att göra allt i sin makt för att skaffa det med sitt största brinnande intresse. 
Då får man det." 
~Där finns en lag som säger det. 












Äventyret!

Kategori: Allmänt

Idag så har man fått vara uppe med tuppen och brottats. 
Dessvärre så blev det lite sömn inatt. 
Så det var tuffa bud när klockan ringde och jag fattade inte ens varför. 

Sist jag var uppe såhär tidigt med samma brist på sömn var för några veckor sedan. 
Första veckan på semestern, sjuk tillsammans med ett enormt stresspåslag. 
Där var mycket jag skulle hunnit med till Torsdagen den 30/8 
Packningen skulle varit klar. 
Camping utrustningen skulle varit kontrollerad. 
Men så var inte fallet!
Uppkörning för Motorcykelkortet tog hela gårdagen. 
Dagen innan dess skulle födelsedagen firas. 

Men! 
Vi lyckades ta oss igenom det hela. 
Vi kom i tid till båten som skulle ta oss över till Tyskland. 
Sara var fortfarande relativt sjuk. 
Eller en kraftig förkylning snarare. 
Kanske inte det bästa tillståndet att börja en festival med.
Särskilt inte med tanke på att det var första gången. 
Gällande precis allting! 

Det är nog andra gången jag får uppleva en kö påväg in till en festival. 
Dock så var det inget som störde mig. 
För jag var precis som på sista Björket, glad över att ens bara få vara här. 
Saras ögon lös av förväntan och redan av allt det där nya som hon såg. 
Det vilda, knäppa och nästan okontrollerade. 

Platsen var vald, tälten började byggas som på rutin. 
Det var mörkt, helt kolsvart faktiskt. 
Men detta har vi andra gjort så många ggr förut. 
Men inte Sara! 
Till trots så gick även det som en dans. 
Två timmar senare var bajamajorna redan lokaliserade och inkörda. 
Campet stod klart och stabilt. 
Ett snabbt ombyte och en snygg laddning av alkohol i väskan som vi fiskat upp på bordershopen, sen så drog vi hand hand med stor förväntning vidare till festivalens hjärta på Indian spirit. 
Mainfloor! 

Även in hit var det kö, så det var precis som helgen innan då vi skulle helt spontant in på Harrys.
Stå i kö och ladda för "some action" ! 
Jag tyckte det skulle bli skitkul att få visa henne allt det magiska med Indian spirit. 
Stämningen, människorna, matställena, de små mysiga tillhållen. 
Men mest av allt! 
De stora dansgolven med alla dekorationer och ljusshower och allt det galna som händer där. 
I samspel till den överfeta musiken som bara pumpar ut non-stop. 

Energin på dansgolvet var på topp!
Alla var taggade till tänderna, vi hittade direkt en spot som blev vårt tillhåll. 
Sen började vi shotta, supa, dansa och festa på som om morgondagen aldrig skulle dyka upp. 
I ärlighetens namn så går jag aldrig ut särskilt hårt första natten. 
Men jag och Sara gick som vanligt när vi festar, all in!
Resten av gänget: Gurkan, Johan, Fredde, Cindy och Felice var också på toppenhumör.
Glada över att precis som alla andra, komma ifrån vardagen för en stund och bara släppa loss.
De var så snälla och omhändertagande om Sara så hon kände sig som en i gänget. 
Trots att hon aldrig träffat dom förut.

Första tältnatten gick som en dans. 
Den var dock snäppet varmare än andra natten. 
Så tredje natten flytta vi in i bilen, hon med alla sina toalöpningar och jag frös något kopiöst.
Så där var knappt något annat val. 
Det var inte förens sista kvällen/natten som jag faktiskt valde att ta på mig mjukisar och de där fodrade skorna som jag funderat på så många ggr.

Jag är stolt över Saras prestation och sitt sätt att tackla alla de här sakerna med att leva på festival.
Duscharna, toaletterna (som på något sätt blev hennes lilla smultronställe), campinglivet. Musiken, farten och precis alla andra miljoner saker som tillhör. 
Särskilt med de motgångar hon tyvärr fick under resans gång. 
Men hon klarade det, hon hade kul. 
Jag hade kul. 
Och tillsammans hade vi skitroligt! 
Och vi kom varandra närmare, vilket vi själva trott att vi inte kunde göra.

Där är/var ingen plan med att hon skulle följa med och bli som jag.
Att hon ska börja lyssna på den här musiken, bli som jag eller något sådant. 
Att hon ens ska med på fler festivaler.
Detta är ju min grej som hon låter mig få göra till 100%.
Men att få se en del av det jag brinner för och verkligen älskar ger henne en mer inblick i vem jag är. 
Hur jag är och varför jag älskar festivaler Som jag gör  med vänner. 
Samtidigt som hon fick prova så mycket nytt och verkligen växa med sig själv, genom utmaningarna och att ta sig igenom dom. 
Att träffa så många nya människor och se hur andra är och lever. 
Det ger perspektiv!


Tacksam för att hon följde med och delade det här äventyret med mig.
Jag var som ett lyckligt litet föl ute på en sommaräng. 
Dansandes, skuttandes och rentav genomlycklig över att få vara där, med henne och mina vänner. 

Vi höll verkligen  på att skita i allt. 
Vi är båda glada över att vi inte gjorde det!
















Ett hett tips..

Kategori: Allmänt

Det är nog nära höstfallen nu.? 
Den lilla parken utanför min balkong börjar få nya slingor i håret.
Luften börjar gå ifrån varm till lite ljummen med några tillhörande vindar som tycks komma ifrån köket. 
Kylskåpet står väl öppet igen? 

Det ska erkännas! 
Vi har ätit så det står härliga till!
Allt som kommit i idéernas väg. 
Mumsigt, onyttigt och gott för stunden. 

Problematiken med ryggen har inte givit med sig helt. 
Det kan vara helt ok i några dagar, sen kan det var helt åt pipsvängen några andra. 
Det har verkligen sugit musten ur mig och jag har verkligen tappat motivationen denna gången.
Jag har tröttnat!

Livet är som så. 
Antingen vill man se bra ut, leva friskt och äta sunt med den mest givande kosten. 
Eller bara njuta och slappa. 
Ät vad man vill i graciösa mängder tills sockertrollen i munnen bygger höghus och mättnadskänslan är en övermäktig. 
Du kan också kombinera. 
Vilket jag har gjort förut, därför kan man njuta av båda delarna.
Ät gott, förbränn överflödig energi. 
Må bra och se bra ut. 
Men nu har vi hamnat i ett stadie av maximalt intag med en minimal förbränning. 
Min sommarvikt är all gone! 
Min sommarkropp är nu en kramgo puffkudde.
Rund, mysig och sådär mjuk. 
Perfekt för slöa dagar att ligga på eller hålla om. 

Tröttheten som hänger på. 
Den oengagerande viljan. 
Så när man blir uttråkad så hamnar man där.
Igen! 
Framför ljuset i kylskåpet. 
Lampan som aldrig tycks slockna. 
Den som alltid ställer upp för att visa dig vägen till nästa intag.
Du är inte ens hungrig. 
Du är uttråkad!

Så! 
Gör som jag, koppla av och frossa i dig. 
Samla ett varmt mysigt hull. 
För efter hösten kommer vintern. 
Och vem vill sitta och frysa? 
Nej just det! 


Back in The Days. 😂 







Drömmen om..

Kategori: Allmänt

Den har alltid funnits där!
Drömmen om att få ha en egen hoj som tar mig dit jag vill, när jag vill!
När allting var som mörkast och allt kändes som tuffast.
Jag var onekligen trasig inombords. 
Ovetande om varför?
Så var det denna drömmen som kickade igång allt igen.
Livet, gnistan och den där energin! 
Jag tänkte och räknade på vad som behövdes och vad som krävdes av mig. 
-Ta de där extra jobben och ge dig fan på det!
-Håll det för dig själv och gör det som måste göras, ända fram tills du har klarat det! 
Allt för att få känna det där ögonblicket när jag står med körkortet i ena handen, nycklarna i andra.
Framför min alledes egna motorcykel.
Det skulle vara värt precis allt!

Dessutom lärde jag mig så mycket nytt om mig själv under resans gång.
Värdet av människor och den där skillnaden på vänner och en riktig vän. 
Den är så himla hårfin men samtidigt så enormt stor. 

Jag lärde mig skillnaden på när man är omringade av människor som stöttar och vill väl och glädjs åt ens framgång. 
Precis som när man vet att man inte är det!
Då vet du också skillnaden på när du kan berätta något för någon, eller när du ska hålla det för dig själv!
Sara sa närmare slutet, "jag förstår nu varför du valt att hålla allt det här för dig själv".

Hon var med mig hela vägen, först som min vän. (Ovetandes om allt) 
Men där och då mitt i allt när det inte fanns tid och rum för kärlek så insåg jag. 
Att den där livskamraten jag slutat leta efter är ju precis framför näsan på mig. 
Och alla mina egna brister uppenbarades.
Och när hon var borta så förstod jag hur mycket jag verkligen alltid saknade henne.
Det låter kanske lite "shizzy". 
Men jag och Sara är perfect match! 
För vi är så lika som människor och vi har båda våra grejer som vi jobbar med. 
Samtidigt som där är de där olikheterna, som mig personligen ibland kan få mig att vilja slita av mig håret.
Hennes och mina. 
Och vi vet om det!
Nu när vi lärt känna varandra. ❤️

Jag sökte mina drömmar, jag uppnådde dom själv. 
Ingen kan eller ska säga till mig vad jag kan eller inte ska göra. 
Jag är inte alltid 100%. 
Jag är inte bäst! 
Men jag vet vem jag är och jag vet vad jag går för. 
Någonstans mitt i allt detta så kan jag faktiskt erkänna, att jag för första gången i mitt liv äntligen känner "some peace of mind"!

Det var inte mckortet eller motorcykeln som var målet eller den "stora vinsten". 
Det var allt jag lärde mig på vägen dit. 





El Paso!

Kategori: Allmänt

Ni vet de där gångerna man inte riktigt känner för något, men gör det ändå.
Och det blir till något helt magiskt!
Ett odödlig minne, en kväll att minnas! 
Den här gången var inte en av dom gångerna. 

Nu var misslyckandet inte i några bibliska proportioner, men det var väl kanske inte riktigt i linje med förväntningarna. 
Fredagsmyset blev tacos, lite vin mm. 
Perfekt avrundning på en hård arbetsmånad. 
Och en bra laddning för den kommande lördagen som innebar fest. 
Som vi inte riktigt hade räknat med. 
Då vi tänkte spara oss till den sista helgen denna månaden. 
Men är det invigning på Harrys och man är ledig så måste man ju nästan ta tillfället i akt. 
Eller!? Måste man verkligen det?

Lördags morgon blev långmys i sängen innan jag for iväg på ett svettigt pass på gymmet. 
Sen så skulle vi "bara" till Kvantum och handla alla erbjudanden.
Sen bolaget. 
Sen maxi. 
Sen djursjukhuset. 
Sen hem och packa upp. 
Sen äntligen få äta bullar Som Sara bakat när jag tränat. 
Fyra ljusår senare  var klockan  så mycket att denna sk frukost blev nu en lunch/middag istället.
Så vi toppade den  med lite Tacorester. 
Med massor av jalapeno (igen).

Summan av kardemumman:
👋 🚾 let's 💩 💥🔥 🍑🔥

När min inre resa äntligen var över efter många turer så var jag helt slut. 
Då vart hela partystämningen lite körd i toan - ish.
Men!
Var det bestämt att vi skulle festa så var det bara att köra på.
Blanda drinkarna, ta shottarna, lev ut! 
Stå ut!! 

Vi hade roligt absolut!
Men jag återhämtade mig aldrig riktigt. 
Så det var magiskt att komma hem till en fräsch lägenhet, som inte besudlades med en efterfest(som man korkat nog började föreslå) och göra en pizza. 
För att sedan somna med henne i famnen. 
Det fulla lilla yrvädret 😵🤭

Team All-in!
🕺💃🌠